- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
670

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kommo ryssarne att tro, att dessa hade reguljära trupper
emot sig.

Men ännu stod den ryske överbefälhavaren med
huvudstyrkan, 450 man, på Kumlinge, en kal klippö längst österut.
Till all lycka fingo bönderna hjälp mot denna för dem
fruktansvärda krigsmakt av besättningarna på ett par mindre
svenska krigsfartyg, som kommit över från Stockholm för
att bistå dem. Efter en kort strid gav sig även här den
fientliga styrkan fången. Så var Åland svenskt igen.

Gummerus belönades med tapperhetsmedalj och
fältprosts rang med åtföljande traktamente. Slutligen fick han
fullmakt på Högby pastorat på norra Öland. Där levde och
verkade han till år 1836, då han dog 62 år gammal. Både
hans utseende och hans sätt voro martialiska, och ända in i
ålderdomen visade han prov på jättelika kroppskrafter.

Han tappre medhjälpare Arén fick också tapperhetsmedalj.
När Gustav Adolf överlämnade den till honom,
yttrade han: »Jag önskade, att var och en undersåte vore
utav den tanke som denne man. Då vore åtminstone min
börda lättare.» Arén hugnades dessutom med en årlig extra
pension för sina krigiska förtjänster. När ryssarne år 1809
återigen kommo över till Åland, flydde han med hustru och
barn till Sverige och måste därvid tillbringa en hel natt
på isen. Efter en del trakasserier från ryskt håll fick han
senare slå sig ned på Åland igen, där han köpte sig en gård
och framlevde sitt återstående liv såsom jordbrukare. Han
levde ännu år 1852 och beskrevs då av Bomansson, den
åländska folkresningens skildrare, såsom liten till växten men
ungdomligt livlig och eldig.

*     *
*



Av de reguljära trupperna sände Klingspor efter slaget vid
Lappo en avdelning mot sydväst, åt Lappfjärd och
Kristinestad till. Men som den var för svag, blev den kastad
tillbaka av ryssarne. Då fick Döbeln befallning att skynda till
hjälp och övertaga högsta befälet på denna krigsskådeplats.
Det var en förskräcklig syn, som mötte hans trupper på
vägen dit, genom trakter, där »den ryska förödelsen» gått fram.
Ingenting hade den visat försyn för. Vid Kauhajoki, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free