Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i att behålla sex. »Bland dessa dog en snart av lungsot,
en blev sängliggande av kronisk sjukdom, två bortkördes
för fylleri. Två, som voro hederlige män, tjänte och hade
tjänt från första ungdomen vid adelsfanan och hade under
hela tiden knappt sett någon trupp. De voro välmående men
tanklöse och orklöse, mer av bekvämlig levnad än av
ålder. Exercisen, varvid jag ej skonade dem mer än andra,
blev dem för tröttsam, och de begärde avsked, vilket jag
gärna skaffade dem.» De flesta officerare, som Skjöldebrand
i stället antog, voro duktiga och kraftiga gymnasister
från Linköping. Ungdomen där var så ivrig, att långt fler
anmälde sig, än som kunde mottagas. »Det gjorde mig ont
om dem, som ej blevo antagna, ty de gingo bort alla
nedslagna, en del gråtande», säger han.
Av alla de sålunda antagna var det blott med en, som
försöket slog illa ut. »Alla de övriga kunde med heder ha
tillhört vad regemente som helst.»
Först fram på sommaren var emellertid lantvärnet så
övat, att det kunde anses krigsdugligt. Det lilla Sverige
kunde då uppställa sammanlagt nära 100,000 man i fält.
Finland fick dock vänta på den hjälp, som man där
hoppats på, alltsedan Östersjön blev isfri. Det berodde på
Gustav Adolfs beslut att i stället rikta nästan all sin kraft mot
Danmark och lägga an på Norges erövring.
Det såg mäkta hotfullt ut för Sverige, när den franske
marskalken Bernadotte till Lübeck och Hamburg
sammandrog nära 33,000 man, avsedda att tillsammans med
över 12,000 man danska trupper landstiga i Sverige. Ingen
kunde då ana, att överbefälhavaren en gång skulle bli
konung i det land, som han nu skulle bekriga, och beröva sin
kejsares dåvarande bundsförvant hälften av hans rike.
Den franska armén var rätt brokigt sammansatt. Den
bestod nämligen ej blott av fransmän utan av ännu fler
spanjorer och en del holländska trupper, och med dessa trupper,
isynnerhet de spanska, följde en väldig tross, däribland en
massa löst folk — judar, kvinnor och barn — vilka
transporterades på en mängd mulåsnor. Spanjorerna hade på
Napoleons maktbud marscherat ända från Spanien och
Italien. Därifrån hade de avgått för nära ett år sedan. Det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
