- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
676

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man skulle hjälpa Sverige att erövra Själland, vad det än
kostade, man skulle bombardera Kronstadt och förstöra
ryska flottan.

Men engelska regeringen gjorde sig ingen brådska, Den
17 maj ankrade emellertid en engelsk transportflotta med
nära 11,000 man ombord utanför Göteborg, under befäl av
general Moore. Men när det visade sig, att generalen
vägrade att låta sitt folk användas till offensiva företag
och icke ville erkänna Sveriges konung såsom truppernas
högste befälhavare, så förbjöd Gustav Adolf den engelska
hjälpkåren att landstiga. Efter många konferenser och
förhandlingar fram och tillbaka gav sig Moore slutligen i
hemlighet hem igen med sin flotta. Så hade Gustav Adolf stött
bort ifrån sig den hjälp, som hans bundsförvant erbjudit honom.

På detta sätt har episoden Moore tett sig, ända tills man
började närmare skärskåda Moores egen dagbok och
korrespondens samt en del andra aktstycken i engelska riksarkivet,
särskilt skriftväxlingen mellan Moore och engelska regeringen.
Därigenom har Gustav Adolfs beteende fått en helt annan belysning.

Först och främst måste det fasthållas, att den engelska
hjälpexpeditionen tyvärr kom att avgå från England, innan
underhandlingarna om dess användning avslutats. Engelska
regeringen hade ingenting annat att hålla sig till än ett löfte
av Adlerberg, att hjälptrupperna skulle bli gästfritt
mottagna i Göteborg. Detta Adlerbergs löfte var det, som gav
uppslag till hela det följande trasslet. Han visste ju, att
minst en månad skulle förspillas, om han först måste invänta
sin konungs svar — ty så lång tid dröjde det på den tiden
att få fram meddelanden från London till Stockholm och
tillbaka igen. För att komma ur fläcken lovade han därför
mer, än han hade rätt till, i den förhoppning att bara
engelsmännen komme till sin bestämmelseort, så skulle deras
befälhavare nog befinnas mycket medgörligare, än om man
skulle göra upp villkoren på förhand.

Att Gustav Adolf icke kunde vara med på att främmande
trupper landsattes på svensk mark — och på en befäst plats
därtill — med mindre än att han själv hade högsta befälet
över dem, det fann självaste Moore i sina hemligaste tankar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free