- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
694

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vad ryska sändebudets depescher från Stockholm förtälja.



De skildringar av förhållandena i Sverige, som Rysslands
minister i Stockholm, Alopæus, sände hem till sin regering,
bekräfta, vad en senare tids historieforskare från andra håll
funnit: att Sveriges konung och flertalet av rikets övriga
ledande män drogo åt skilda håll, beroende på deras olika
uppfattning av Napoleon och Sveriges utrikespolitik. Före freden
i Tilsit hade det ju gällt för Alopæus att motarbeta dem,
som försökte driva Gustav Adolf över på Frankrikes sida.
Han klagade då särskilt över de ansträngningar, som från
högre ämbetsmän gjordes, att under kriget i Pommern hålla
de svenska trupperna i overksamhet. Efter freden i Tilsit blev
åter hans uppgift den motsatta, men i depesch efter depesch
vittnar han alltjämt om tvedräkten inom riket. Ej ens män
i den högsta ämbetsställning drogo sig för att undergräva
ledningens auktoritet genom att gång på gång låta ryssen
förstå, att de ogillade sin konungs politik. I stället hade det
under sådana förhållanden varit deras plikt att nedlägga
sina ämbeten.

I samband med det ryska fredsbrottet råkade Alopæus
ut för något, som tilldragit sig mycken uppmärksamhet.
Den 2 mars, samma dag som Gustav Adolf fick underrättelse
om att ryska trupper gått över Sveriges gräns, lät han tillsäga
Alopæus att jämte övriga medlemmar av beskickningen hålla
sig inne i sina rum utan kommunikation med någon främmande
och anordna en noggrann bevakning av hans bostad.
Åtgärden har blivit mycket klandrad såsom stridande mot
folkrätten, enligt vilken främmande länders diplomater ha
rätt att även efter krigsutbrott obehindrat återvända hem.
Det är också ingen fråga om att Alopæus’ arrestering ej
var ett brott mot folkrätten, men det bör observeras, att den
part, som först kränkte folkrätten — och det på grövsta
sätt — var Alexander, ty för hans vidkommande föreskriver
folkrätten, att krig skall på förhand tillkännagivas genom
en krigsförklaring eller åtminstone ett ultimatum, avlämnat
av den angripande partens sändebud, alltså i detta fall just
av Alopæus. I stället hade denne in i det sista fört svenska
regeringen bakom ljuset genom sitt förnekande av alla ryska
anfallsplaner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free