- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
698

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung Fredrik begärde en förklaring under uttalande av
den förhoppningen, att Hans Maj:t skulle taga avstånd från
denna affär. Konung Fredrik svarade emellertid, att han
själv givit befallning om denna flygtrafik under hänvisning
till det faktum, att Norge ideligen översvämmades med
liknande anonyma skrifter från Sverige.

I en sådan proklamation, utfärdad av landshövdingen i
Göteborg den 5 januari, uppmanades norrmännen att
förklara sitt land för ett självständigt rike. Om så skedde, skulle
de få fred med Sverige och kunna påräkna Gustav Adolfs
bemedling till fred även med England. »Det skulle för Kungl.
Maj:t bliva mycket smärtande att, om denna utväg icke
vidtages, se Sig nödsakad att till lugnets återställande på
Dess västra gränser med allvar företaga sig erövringen av
Norge.» Originalexemplaret till detta aktstycke finns i
svenska riksarkivet och är i marginalen justerat av Gustav IV
Adolf. Proklamationen väckte, enligt Georg Adlersparres[1]
uppgift, »allmän vedervilja hos de norske».

Den västra svenska armén, som skulle möta den norska
inmarschen, led brist på allehanda krigsförnödenheter, men
ännu värre var tillståndet inom den norska armén, varför
denna i själva verket var ur stånd att gå anfallsvis till väga.

Hälsotillståndet vid västra armén hade redan på
sommaren 1808 varit otillfredsställande, och under hösten, som
tidigt kom med regn och kyla det året, försämrades
tillståndet ytterligare. På en brigad var den 1 december långt över
hälften sjuk, och dödligheten var stor. Värst härjade
rödsot och nervfeber. Den redan förut otillräckliga
läkarpersonalen förminskades även den genom sjukdomar. I början
av december hade icke mindre än 18 militärläkare dukat
under för sjukdom. Och de som funnos voro ofta förskräckligt
okunniga. Två underläkare voro t. ex. pojkar på 14 år!
En engelsk hovläkare, som på uppdrag av Filantropiska
sällskapet i London kom hit för att biträda vid sjukvården,
konstaterade de betänkligaste brister på alla områden.
Kirurgiska instrument var det ont om, och de som funnos voro
så klumpiga, som om man skulle »operera elefanter med dem».
Hur det var ställt med renligheten kan man förstå av hans


[1] Se sid. 708.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free