Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Gustav Adolf blir avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrade: »Hälsa Hans Järta, att det svenska blod, som varder
rinnande, det rinner över hans huvud!» Det är också
märkvärdigt, att varken Jakob Cederström eller Hans Järta i sina
skildringar av mötet den 8 februari ha någonting att
förmäla om de våldsamma och hänsynslösa ord, som
Skjöldebrand själv påstår sig ha slängt Järta i synen. I själva verket
ha de nog aldrig blivit fällda utan ha tillskapats av
känslomänniskan Skjöldebrands fantasi såsom uttryck för vad
han kände i sitt innersta och skulle vilja ha sagt. Detta
är så mycket sannolikare, som Skjöldebrand bevisligen
begått en hel del andra minnesfel i sin skildring — bl. a. har
han felaktigt förlagt händelserna den 8 februari till den 10.
Jämför man Skjöldebrands memoarer med Cederströms
och Hans Järtas berättelser om revolutionsförsöket, så är
det alldeles häpnadsväckande, att samma sak kan framställas
så fullkomligt olika av ögonvittnen, som alla äro redbara
och högst aktningsvärda män, vilka verkligen strävat efter
— eller åtminstone själva trott sig sträva efter — att vara
opartiska och sanningsenliga. Men med en sådan natur som
Skjöldebrands hjälper icke den allra ärligaste strävan i den
vägen, ty känslan löper ändå i väg med förståndet, och så
blir resultatet opålitlighet. Skillnaden mellan de olika
berättelserna om revolutionsförsökets förberedelser har på detta
sätt blivit så stor, att man ibland knappt kan tro, att de
handla om samma sak. Det visar, hur vanskligt det är, när
en memoarförfattare litar blott på sitt minne, även då det
gäller händelser, vari han själv varit deltagare, därest han
icke har samtida anteckningar och brev till stöd.
Mot Skjöldebrands bittra och hårda ord om Hans Järta
kan man för övrigt ställa Hans Gabriel Wachtmeisters
samtida omdöme om Skjöldebrand själv vid tillfället i
fråga: »Överste Skjöldebrand visade sig där mera
korttänkt, än man av en gammal man kunnat förvänta. Hans
förhållande var så oeftertänksamt och hans framställningar
så litet överlagda, att de väckte uppseende hos själva
ungdomen.»
Den innersta orsaken till motsättningen mellan
Skjöldebrand och Järta var den, att Skjöldebrand ansåg det
viktigaste ändamålet med revolutionen vara att rädda riket
från att falla i Rysslands våld, medan för Hans Järta själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
