- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
722

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två hemlivets sångare - Anna Maria Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Något yngre är epigrammet om Måns, som

»så hastigt fram till lyckan lupit —
Vad? lupit? — Ni far vill, minsann.
Att löpa såg han ej gick an —
han bara ideligen krupit.»


Epigrammet »Man kan snart förtala sig» handlar om
den unga frun, som råkar försäga sig just i det ögonblick,
då hon skänker sin man den första kärlekspanten, och utbrister:

»Nej långt ifrån så svår min första barnsäng var!»


Det är väl inte för ro skull, som lilla frun bär samma namn
som den unga fru, vilken berättade om ett kärleksäventyr,
som en annan ung fru haft. Synderskan hade ordnat allt
för ett hemligt möte med sin älskare.

»Men vad den stackars frun blev fasligt altererad,
mitt herrskap väl begripa kan!
Ty medan de som bäst omfamnade varann —
så kom min man.»


Till de allra kvickaste dikterna av detta slag hör
epigrammet »Tillämpningen»;

»En präst en gång med mycken nit
for ut mot högfärd hos de stora,
fördömde denna last och allt, som hörde dit,
tills han på vägen var att andan platt förlora.
En länsman och en smed uti församlingen
med några fler av lika rang och heder
nu sade mellan sig, sen prästen stigit neder:
’Gu nås, så visst vi känna oss igen
i denna straffpredikningen.’»


Dråpligt är också samtalet mellan tjuven, som skall föras
till galgen, samt prästen och bödeln, vilka båda berätta, att
de nu skola göra sin tjänst för första gången.

»’Nå’, hördes tjuven svara,
’så lär det då vår’ lärspån vara,
ty detta är också min allra första snara.
Men jag tror nog man skall få se,
vi oss ur spelet dra med heder alla tre.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free