Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två hemlivets sångare - Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stundom utvidga sig epigrammen till små satiriska
skämtstycken, såsom »Det förhastade löftet», där den
travesterande tonen är genomförd på ett ypperligt sätt. Dikten
handlar om
»en ung och vacker muselman.
Vem var ej from om icke han?
Och därför honom också hände,
vad just ej ofta hända plär,
att generaln för änglars här
en vacker dag till honom lände.»
»Jag av Medina och av Mecca
dig inom kort till iman[1] gör.
Men du det löfte måste ge
att aldrig någon flicka se.»
»Han möter unga Adilina.
Vid hennes åsyn, hennes blick
farväl med Mecca och Medina
och imans härlighet och prakt!»
»gudaskaran i all gamman
efter slutat lottospel
satt en kulen kväll tillsamman
vid en brasa av kanel.
Jofur tummade på åskan,
sorgfri mellan skål och vägg,
drack med iver och i brådskan
spillde nektar i sitt skägg.
Juno värmde sina fötter,
fina retliga och små,
knaprade på pepparnötter
smekte Moppa då och då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
