Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Svenska folket vid sekelskiftet
- Vad utländska resenärer fingo för intryck av vårt land och folk i slutet av 1700-talet och vid sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrudar sig i vinterdräkt och slädarna mjukt glida fram över
de frusna vattendragen. Men det svenska sällskapslivet är
föremål för sydlänningens ironi: »Middagsbjudning är blott
ett medel för högfärdigt folk att visa sin storhet. Här
existera icke dessa vänskapsmiddagar, där ett fåtal utvalda
samlas, ej för att överlämna sig åt epikureislc omåttlighet
utan för att känna den själsnjutning, som uppriktigheten
skänker.» Han skjuter skulden först och främst på
kortspelet. Aldrig kunna svenskar samlas till umgänge utan
att spela kort. De svenska kvinnorna finner han vackra
men svala i sina känslor och andefattiga i sin konversation.
Deras strävanden gå mest ut på att kläda sig och behaga.
* *
*
Vid samma tid — på sommaren 1798 — gjorde en mycket
berest tysk, vid namn
C. E. Küttner,
en färd genom vårt land från Skåne upp till Bergslagen och
tillbaka över Stockholm. Han överraskades av att finna,
att Sverige var ett av Europas naturskönaste länder med
den rikaste omväxling av landskapsbilder, tack vare
isynnerhet rikedomen på insjöar med en otalig mängd vikar och
sund. Men med sina vidsträckta ödemarker, vilka avbrytas
av små byar av mestadels små eländiga hyddor, ger detta
land intryck av armod och ödslighet. Ett undantag göra
dock de stora slättbygderna, där såväl byarnas utseende som
befolkningens klädedräkt vittna om välstånd. I allmänhet
är den svenske bonden bättre klädd än den franske och
italienske.
Küttner finner honom också mycket piggare och villigare
än den betänksamme tyske bonden, som jämt skall göra
svårigheter och klå sig i huvudet, när det är fråga om något
förslag. Den svenske lantmannens villighet går ända till
ödmjukhet. Han är lätt att handskas med, ja man kan få
honom till vad man vill. »Blott ett par gånger under hela
resan hände det», säger han, »att en bonde fordrade mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0017.html
| 