Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Svenska folket vid sekelskiftet
- Vad utländska resenärer fingo för intryck av vårt land och folk i slutet av 1700-talet och vid sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liknande erfarenheter gör den svenske pomraren, den
berömde historikern och politikern
Ernst Moritz Arndt,
som sedan skulle bli tysk medborgare och i tyska folkets
frihetskamp mot Napoleon göra en insats av så stort ideellt
värde, att Tysklands folk än i dag hedrar honom med det
vackra namnet »Vater Arndt».
Det var närmast missnöjet i Sverige med Acerbis
reseskildring, som gav Arndt en impuls att korrigera italienaren
genom en skildring av vad han såg vid sin färd genom det
svenska moderlandet år 1804.
Arndt börjar sin egentliga resa i Stockholm en vacker
marsdag med härligt slädföre. Kusken klatschar med piskan,
ropar på gammal hederligt sätt »tvi» för en mötande käring,
och så bär det i väg först till Uppsala och sedan vidare norrut
in i Jämtland. Där vänder han och styr kosan till Skåne.
Med äkta tysk grundlighet studerar han överallt natur,
näringsliv och historia. I sin reseskildring ger han den svenska
allmogen det vackraste vitsord för ärlighet, hjälpsamhet och
försynthet. Får skjutskarlen ett par styver i drickspengar,
så »gör den gode mannen djupa bugningar och tyckes ej
veta, huru han tillräckligt skall betyga sin tacksamhet. Den
som känner de plumpa och oförskämda hannoverska,
sachsiska och franska postiljonerna, vilka ej äro nöjda ens om
de få 8 eller 12 groschen i drickspengar; den som i likhet
med mig fått träta och slå sig fram ibland mångfaldiga slag
av skjutskarlar, färjkarlar och matroser, kan ej annat än
på det högsta berömma all den obeskrivliga godhet och
ärlighet, som han här överallt finner», säger han. Prejeri
riskerar man knappast på andra gästgivargårdar än de, som ligga
närmast huvudstaden. Där »träffar man hållkarlar och
skjutsbönder, som ej äro mycket bättre än deras gelikar i andra
länder».
På en gästgivargård i Ångermanland satte värdinnan
fram en utmärkt måltid åt honom. »När jag ville betala»,
skriver han, »blev hon förnärmad men smålog sedan och
frågade, om jag någonsin förr varit i detta land, eftersom
jag tilltrodde henne så liten hederskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0021.html
| 