- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
29

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ny regering och ny kurs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

numera ville i tronföljdsfrågan skjuta åt sidan rikets ständer,
vilka han i sin proklamation lovat oinskränkt frihet att
överlägga och besluta. I en skrivelse av den 21 mars föreslog han
nämligen hertig Karl att före ständernas sammankomst
genom ett slags ny statskupp, stödd på Adlersparres trupper
och beväpnat borgerskap, förklara sig för konung på grund av
arvsrätt. Sedan skulle ständerna välja den tronföljare, som
behövdes med hänsyn till att hertig Karl var gammal och
hans äktenskap barnlöst. »Därmed ett saligt slut på alla
intriger, all svaghet, allt vacklande!» skrev Adlersparre.

Adlercreutz blev eld och lågor inför Adlersparres
opposition och lovade: »Så länge blodet rinner i mina ådror, skall
jag icke tillåta ett par regementen att vilja överändakasta
ali ordning och upphäva sig till styresmän.»

Att det kommit smolk i mjölken blev tydligt för litet var,
då Adlersparre den 19 mars utfärdade följande generalorder
till sina trupper: »Varenda man i skvadron, batterier och
kompanier preveneras [1]
därom, att polisbetjänter och andra
rackare fått betalning för att ljuga dem fulla. Varenda
kringstrykande ulv bör mötas med ett slag vid örat.» Sina
officerare lär han ha tillropat: »Nu gäller det för oss att
hänga ihop, annars få vi hänga var för sig.» Under sin
marsch genom Kristinehamn och inkvarteringen därstädes
hade han blivit bekant med sin blivande maka och vid
avskedet från hennes familj bett att få återkomma — »såvida
jag under mellantiden ej blivit ett huvud kortare».

*



Den 22 mars höll Adlersparre, hälsad av folkets jubel, sitt
intåg i huvudstaden i spetsen för nära 3,000 man.

Som en triumfator kom han, och hans mest entusiastiska
anhängare tyckte sig höra »uppståndelsebasunen» och se
»Mikael och hans änglars nedstigande på jorden»!
Justitierådet Gustav Wathier Hamilton, som själv tillhörde
revolutionsmännen [2]
— en man som för övrigt av både

[1] Underrättas på förhand.
[2] Han var son till den elake
memoarförfattaren, Gustav III:s kammarherre Adolf Ludvig Hamilton. År
1826 blev han landshövding i Västergötland. Under sin nioåriga
landshövdingetid uträttade han mycket gott för sitt län. Liksom
fadern var han oppositionell till sin läggning. Som oppositionsman
kämpade han energiskt för att lag och rätt skulle hållas i helgd. Som
människa var han finkänslig och ömsint. Förlusten av hans första
hustru höll på att alldeles bryta ned honom. En hans vän berättar,
att han »ej såg något annat radikalmedel än att skjuta sig ett skott
för pannan, vilket han skulle göra, om han ej hade barn». »Mera
bestört och tillintetgjord har jag sällan varit», skriver hans son två år
efter moderns död, »än då vår ståtlige far kom oss till mötes krokig
och mera lutande än någon 80-årig gubbe.» Gustav Wathier Hamilton
var då ännu ej fyrtio år. Så småningom repade han sig emellertid,
men riktigt fri från sin hypokondri blev han aldrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free