Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - En dyrköpt fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrande för att kunna komma i fråga. Puke hade visserligen
vid Viborgska gatloppet lagt i dagen en lysande tapperhet,
då han seglade fram i spetsen för svenska flottan, men han
var sjöman och var icke vuxen uppgiften att leda operationer
till lands. Tyvärr fick han ej heller det stöd, som han
behövt, hos den man, som närmast under honom hade ledningen
av landtrupperna, generallöjtnant Gustav Wachtmeister.
Ingen kunde betvivla hans mannamod, men någon mera
framstående strateg var han icke, och han hade icke varit
med och förkovrat sina krigserfarenheter under det pågående
kriget.
Den ryska truppstyrkan vid Umeå utgjorde omkring 7,500
man under befäl av den djärve Kamenski. Den svenska
landstigningsarmén var ungefär jämnstark med fienden, och
därtill kommo 4,000 man i Ångermanland.
Trupperna landsattes lyckligt och väl vid Ratan, fem mil
norr om Umeå. De hade order av Puke att snabbt rycka fram
mot Umeå och vid älven avskära Kamenskis återtågsväg.
Men befallningen utfördes med en oförsvarlig långsamhet,
och vid Sävars bruk, på halva vägen, avbröt Wachtmeister
framryckningen för att inhämta nya order. Men därav
begagnade sig Kamenski och överraskade Wachtmeister i en
för svenskarne ganska ofördelaktig ställning. De våra
kämpade emellertid tappert i den blodiga strid, som här började,
och det artade sig till en svensk seger, då Wachtmeister
fick en felaktig rapport om en kringgående rörelse från
fienden och därav lät förleda sig att ge order om reträtt.
Med harm i sinnet måste de våra vika för fiender, som voro
utmattade av svält. Till följd av brist på ordentlig föda i
det utsugna landet hade ryssarne måst livnära sig med
onaturliga födoämnen. En löjtnant vid Västmanlands
regemente berättar: »Då vi om morgonen den 18 framkommo till
Sävar, upptäcktes i en brygghuspanna vid bruket en av gräs
kokad gröt, vilken vämjeliga frukost de måst lämna i sticket.
Och det oaktat skulle vi få stryk av dessa utsvultna uslingar!»
Så huvudlös var ledningen på svenska sidan, att fastän
ryssarne blevo med stor manspillan tillbakaslagna, när de
återigen anföllo vid Ratan, så fingo de våra order att
inskeppa sig, och Kamenski kunde ostörd fortsätta sitt återtåg.
Resultatet av landstigningsplanen hade blivit mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
