- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
46

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - En dyrköpt fred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snöpligt, låt vara att Kamenski hade förlorat 2,000 man eller
dubbelt så mycket som motståndarne.

Efter detta tappade både riksdagen och svenska folket
modet, och på alla håll längtade man bara efter att få fred.
Den enda mildring i de hårda ryska fredsvillkoren, som
Stedingk och Skjöldebrand förmådde utverka, var, att den nya
gränsen mellan Sverige och Ryssland skulle gå utmed Torne
och Muonio älvar i stället för utmed Kalix älv. Att söka
förmå ryssarne att släppa Åland ur sina klor var lönlöst. Kejsar
Alexander hade därvidlag samma uppfattning som franske
ambassadören i Petersburg, vilken fällde det yttrandet:
»Att taga Finland och lämna ifrån sig Åland vore detsamma
som att taga kofferten och ge tillbaka nyckeln.» Med
förtvivlan i hjärtat måste de svenska ombuden i Fredrikshamn
den 17 september 1809 underteckna den sorgligaste fred,
vårt land någonsin slutit, en fred som lösryckte hela Finland
jämte Åland
samt svenska Lappmarken med
Västerbotten intill Muonio och Torneå älvar
från det
svenska moderlandet, från det land, som givit Finlands folk
dess fria samhällsordning, dess religion och kultur.
»Himmeln är mitt vittne», skrev Stedingk, »att jag skulle velat
underskriva min död hellre än denna fred.» Så förlorade
Sverige mer än en tredjedel av sitt område. Finland, som
under ett halvt årtusende utgjort en del av den svenska
statskroppen, fick nu under ryske tsarens mäktiga spira pröva den
lycka, som landsförrädarne förespeglat dess inbyggare, en
»lycka» som det stora flertalet av Finlands folk med all makt
sökt bli förskonat från. Den finska allmogen kunde aldrig
förstå värdet av en »befrielse» från det gamla moderlandet.
Denna högre vishet var förbehållen en del »herremän», som
också väglett de ryska statsmännen och generalerna i deras
arbete att bemäktiga sig grannlandet. Men deras efterkommande
skulle få smaka bittra frukter av fäders trohetsbrott.

*



Det blev en av de yppersta hjältarne från finska kriget,
som skulle till Finlands söner framföra moderlandets farväl
och tack för god vakt. Den 8 oktober samlade Georg von
Döbeln på torget i Umeå efter gudstjänstens slut den ringa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free