Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- Överste Gustavsson och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den 7 februari 1837, som den landsflyktige
konungen slutade sin skiftesrika bana.
»Bal på Stockholms slott sägs varit
natten efter samma dag,
och på Riddarholmen kyrkport
vakten hört tre skarpa slag.»
(Böttiger, »Främlingen i Sankt Gallen».)
* *
*
Den olyckliga drottning Fredrika hade dött elva år förut
efter ett svårt lidande, som hon uthärdat med englalikt
tålamod. Sjukdomen var vattusot, som slog sig på bröstet och
förorsakade plågsamma kvävningsanfall.
Först år 1884 öppnades Riddarholmens kyrkport för den
forne konungen. Då överfördes Gustav IV Adolfs, hans sons
och hans späde sonsons stoft till hemlandet och nedsattes i
hans fäders griftvalv.
*
Gustav Adolfs plikttrohet och redbarhet kunde ha gjort
honom utmärkt som förvaltare av ett mindre värv. Det var
just småsakerna i livet, som intresserade honom, men det
till en sådan grad, att han förlorade blicken för det
betydelsefullaste. Gustav Adolfs olycka var, att han blivit satt på en
plats, där hans begåvning ej räckte till under så upprörda
tider, då världen skakades i sina grundvalar och välden
störtade ihop. Under sådana förhållanden blev envåldsmakten
farlig för en så svag hjärna; den svindlade och omtöcknades.
»Man kan», som en samtida memoarförfattare säger, »vara en
utmärkt aktningsvärd, redlig, ärlig, rättskaffens enskild
människa — och med dessa egenskaper en högst usel och
oduglig kung.»
Men det får ej heller glömmas, att skulden för rikets olycka
icke är hans ensam. Det fanns inom den svenska
överklassen ännu kvar mycket av frihetstidens skuggsidor, av
Anjalamyteriets anda, som verkade söndrande och förlamande
på rikets kraft.
Det har om Gustav Adolfs utrikespolitik sagts, att hans
olycka var, att han i sin kamp mot Napoleon var före sin tid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0065.html
