Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertyga, att så är, innan det blivit bevisat, att alldeles ingen
förgiftning ägt rum(!)» — med ett ord: »Den, som opartiskt
överväger allt, skall aldrig fördöma folket för dess misstag.»
Sedan deklamerar denne pöbelns profet, att mordet på
Fersen »haft en verkan, som ingen offentlig undersökning,
icke den högtidligaste bestraffning så fullständigt kunnat
åstadkomma: den har befriat svenska nationen ifrån den
vanära, som eljest skulle evigt åtföljt dess namn. Den har
återgivit henne hedern och skall förskaffa henne främmande
nationers aktning.» Att ett eljest laglydigt folk i förbittring
reser sig »för att hämnas förlusten av en älskad prins är lika
ovanligt som aktningsvärt». Den energi, det mod, det »av inga
andra avsikter ohelgade» nit, som svenska folket genom
denna handling visat, »måste inge främmande nationer en hög
tanke om dess karaktär och helt och hållet utplåna namnet
av det brott, som i dess sköte blivit begånget. En laglig
bestraffning skulle icke haft samma verkan, ty genom den hade
blott lagen yttrat sig, icke folket(!).
En man, som varit vittne till hela uppträdet, har berättat,
att han ej kunde undertrycka en hemlig önskan, att folket
måtte skrida till verkliga våldsamheter. Då han sedan såg
denna önskan realiserad, ryste han vid de grymheter, som
begingos, men nödgades det oaktat tillstå för sig själv, att
han icke ogärna såg det, som verkställts av andra. Samme
man möttes efteråt av en alldeles obekant person, som tog
honom i hand och tilltalade honom. ’Det har varit en skam
att kalla sig för svensk’, sade han, ’men nu är det icke det
mer.’ Sådan var den anda, som rådde hos alla. Märklig var
också den enighet, det förtroende, den uppriktighet, folket hade
för varann. Man tilltalades av obekanta personer, och på allt
vad man frågade fick man vänliga svar. Hela folket syntes nu
utgöra blott en stor familj(!) — alla syftade till ett ändamål.»
Så nobel är dock denne försvarare av våldet såsom högsta
rätt, att han ej utsträcker dess berättigande längre än till och
med själva mordgärningen utan beklagar, att folkmassan
sedan fortsatte att misshandla den döda kroppen. Hade folket
bara stannat vid själva mordet, så »hade det i sanning varit
ett imposant skådespel, detta att se ett folk resa sig blott
för att bestraffa den, som allmänna rösten redan utmärkt
såsom mördare av dess hopp och dess glädje. Det kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
