Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ett överraskande tronföljarval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
T. o. m. en så inbiten gustavian som Armfelt blev alldeles
tjusad av den nye kronprinsen och kallade honom i brev till
sin hustru »en fullkomlig människa». Emellertid lyckades
avundsmän intala Karl Johan, att den forne
kungagunstlingen drev gustavianska stämplingar, och i första
upphetsningen gav kronprinsen honom en sträng befallning att
genast lämna Sverige. Det brev, som Armfelt skrev till Karl
Johan för att rättfärdiga sig, återlämnade denne oöppnat
med förklaring, att han ej mottoge någon skrivelse, förrän
denna vore daterad Grisslehamn[1]. För Armfelt återstod då
ingenting annat än att återvända till sitt fäderneärvda gods
Åminne i Finland och bli rysk undersåte. Snart tillvann han sig
Alexanders gunst i nästan lika hög grad som fordom Gustav
III:s. Han blev av kejsaren utnämnd till föredragande för
de finska ärendena i Petersburg och var snart Finlands mest
inflytelserike man. Vid många tillfällen kunde han på sin
nya post verka till gagn för sitt olyckliga fosterland.
Men av den tacksamhet, som han förtjänade, tycks han
ej ha fått se mycket, att döma av hans brev till sin vän
Ehrenström, som han skaffat anställning i Finland.[2] Till honom
skriver Armfelt på sitt expressiva, av överdrifter fyllda språk
om sina kära landsmän: »Dem kan Gud i himmelen ej
förnöja.» Han tillvitar dem »avund, dumhet, lust att
bedöma utan kännedom av det de bedöma, liknöjdhet om
allmänt väl, värma och nit blott för enskilt intresse — med
ett ord: alla fel och laster, som bereda staters fall, och som
närma människosläktet till djurriket. Alla skälla som
uppretade bandhundar, men ingen är i stånd att framvisa
något — utom tomma ljud. Om man hedrar mig med
namnet av Finlands far», heter det en annan gång, »så är jag
som många föräldrar i den olyckliga belägenheten att hava
otacksamma och ohörsamma barn.»
I Petersburg delades Armfelts tid mellan strängt arbete
och lysande fester. »Om jag vore yngre, rikare och mindre
trött på världen, så skulle ingen dödlig kunna vara lyckligare
än jag», skriver han år 1811 till sin hustru, »såvida en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
