Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ett överraskande tronföljarval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån överläggningarna i statsrådet! När ett ärende var
slutbehandlat och skulle avgöras av Hans Maj:t, stannade den
föredragande ett ögonblick för att se, om allerhögstdensamme
gav något livstecken ifrån sig. Syntes inget sådant
tecken, så ansågs frågan därmed avgjord, och i
statsrådsprotokollet antecknades, att Hans Maj:t givit sitt nådiga
bifall till vad statsrådet föreslagit.
Då och då blev den gamle kvinnojägaren ytterligare
medtagen — påstod malisen — av »en eller annan för hans
ålder nog häftig skärmytsling under gudinnan Venus’ banér».
Ibland kunde det dock hända, att Hans Maj:t gjorde en
positiv insats av värde. Åtminstone berättar hans vän och
beundrare Skjöldebrand om en slik tilldragelse. Det var en
full karl, som i en folksamling hade ropat: »Jag [fult ord]
i kungen och hans förordningar.» Flere statsråd ansågo
brottet för så grovt, att exempel borde statueras. Men medan
en av dem ännu höll på med sitt utlåtande, knackade den
gamle kungen i bordet och sade: »Tyst — tyst — hör — säg
honom, att jag ... i honom igen, och därmed är det slut — jag
vill ej höra talas om det mer.» Skjöldebrand blev så fylld
av beundran över dessa manliga kraftord, att han »fick
tårarna i ögonen av glädje över min älskade, av ålder avmattade
konungs vackra handling. Jag beundrade», säger han, »att
det grövsta ord i språket kunde bliva sublimt genom
tillämpningen.»
Sådana kraftyttringar av den gamle fursten voro dock
sällsynta undantag.[1]
Trolle-Wachtmeister berättar, att Karl
XIII ibland kunde vara så slö, att han t. o. m. glömde bort,
att han numera var kung. En dag, då man talade om Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
