Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl Johan medverkar till att störta Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora förbundet, skulle Alexander icke betrakta sina löften
till Karl Johan om Norges avträdande såsom allvarligt
menade. Ett tag stod det och vägde, men Fredrik var nog oklok
att slutligen förkasta anbudet och förena en del av sina
trupper med de franska. Han litade blint på Napoleons
krigslycka.
Efter det senaste utslaget av Alexanders förbundstrohet
hade Karl Johan all anledning till försiktighet i sitt
uppträdande, och detta dess mer, som den första sammanstötningen
mellan Napoleon och hans fiender, slaget vid Lützen den 2
maj, slutade med nederlag för de förbundna. Det var fara
värt, att koalitionen skulle falla sönder. Varken de utlovade
ryska eller preussiska hjälptrupperna syntes till, men i stället
begärde man, att Karl Johan med sina svenskar ensamma
skulle rycka mot fransmännen, vare sig till Berlins skydd eller
till undsättning åt det belägrade Hamburg. Karl Johan, som
var en försiktig general, fann rådligast att här intaga en
avvaktande ställning och svarade Alexander, att han icke
kunde riskera något sådant företag som det begärda, förr än
han fått de utlovade hjälptrupperna.
Emellertid företog sig Döbeln, som förde befälet över en
mindre armé i Mecklenburg, att på eget bevåg skicka några
bataljoner till Hamburgs undsättning. Åtgärden var ur
rent militär och humanitär synpunkt fullt riktig. Men
generalen kände ju icke till Karl Johans politiska synpunkter.
Därför kom det surt efter: den tappre krigaren blev ställd
inför krigsrätt och dömd att arkebuseras. Det var dock aldrig
Karl Johans mening att låta dödsdomen över en så ovanligt
högt förtjänt man gå i verkställighet. Han mildrade straffet
till ett års fängelse på Vaxholms fästning med bibehållande
av tjänst och lön. När dödsdomen föll, hade det emellertid
varit angeläget för Karl Johan att för Napoleon kunna betona,
att åtgärderna till Hamburgs undsättning skett i strid mot
kronprinsens vilja, och att den general, som bar ansvaret
därför, blivit dömd till döden. Men då benådningen utfärdades,
var situationen alldeles förändrad. Döbeln slapp också att
sitta inne mer än några månader, ty Karl Johan utverkade
hans frigivning.
Men man kan lätt tänka sig in i Döbelns sinnesstämning,
då han, i stället för att vinna ära och utmärkelse, efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
