Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - En svärmisk patriot, som blev högförrädare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredvilligt att på alla sätt medverka till flyktingens
efterspanande. Ja då. Men först måste de förstås ha högförrädarens
signalement. Det hade emellertid svenska regeringen
glömt skicka med sin underhandlare. Vadan höga
vederbörande i Baden måste med varmt deltagande betyga, att
de ej förmådde vidtaga de stränga åtgärder, de skulle önskat,
mot »denne individ».
Emellertid blev Natt och Dag, ehuru frånvarande, av Svea
hovrätt dömd att såsom högförrädare mista liv, ära och gods
och förklarad fredlös över allt Sveriges rike. Fredlös kände
sig statsbrottslingen också under det kringflackande liv,
han sedan förde, »så ensam, så olycklig, som man i fysisk
måtto kan vara här i världen», säger han själv i ett brev till
sin vän år 1817. — »Kanhända att min roll snart är utspelad.
Bror, om du ej skulle erfara mera från mig, så begråt mig ej,
beklaga ej min lott; jag var då nog prövad och värdig att
övergå till ett bättre liv, där vi hos Allfadern skola möta
varandra.»
Hans vägar förde honom till Amerika, men ingen trevnad
fann han där heller. Han tyckte, att folket »var surmulet
och räknade allt likt judarne efter guld och silver. Jag
överdriver ej», skriver han till Hazelius, »då jag försäkrar dig,
att vad vi kalla ädelmod, oegennytta, redlighet, uppriktighet
här anses för prov på ett svagt huvud.» Men å andra
sidan ger han detta folk erkännande för att det »lämnar var
och en frihet att använda sina krafter som han finner för
gott, låter var och en tala, skriva och tro, vad han behagar».
Och när han blivit gammal och van i det nya hemlandet,
kallar han det »härligt och dess folk fritt och fyllt av
ungdomskraft». Slutligen slog han sig ned i Cincinnati, där han
skaffade sig en jordegendom och inrättade ett slags
naturvetenskapligt museum, vid vilket han även höll
populärvetenskapliga föredrag. Med livligt intresse följde han med
allt, som hände och skedde i hans fädernesland. Hans brev
till Hazelius andas en glödande patriotism och längtan att
få återvända till hemlandet.
Från svensk sida fanns efter 1835 inget hinder därför,
då Karl Johan utfärdade en allmän amnesti.[1] Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
