- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
155

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl XIV Johan och »allenastyrandet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nöjde sig också med att ge de bägge »förbrytarne» en tids
fängelse på Vaxholms fästning och sedan benåda dem.

Konungens misstänksamhet tilltog med åren och
underblåstes av Stockholms stads polismästare, Klas Ulrik
Nerman
. Efter Napoleons mönster skaffade sig Karl Johan
även en hemlig polis.

»Bernadotte var», som Levertin så fint träffande säger,
»för mycket fransman för att icke älska de hemliga
rapporterna och hyste fransmannens inbitna tro, att intrigen
är en lika nödvändig rörelsenerv i tillvaron som i en
komedi.»

Hemliga polisen var en institution, som hade rötter även
i Sveriges historia sedan Liljensparres dagar. Nerman blev
chef även för denna hemliga polis, och i denna egenskap blev
»spionchefen», som han kallades, allmänt hatad och fruktad.
Nästan var kväll kom han upp till Karl Johan — och alltid
garderobsvägen. Om någon då var inne hos konungen,
anmälde kammartjänaren Nerman med orden: »Sire, det är
någon här.» Då fick alltid den besökande avlägsna sig och
Nerman komma in.[1] — Nerman var en skicklig och driftig
ämbetsman, men då Karl Johan ville belöna honom med
justitiekanslersämbetet, hade han hela konseljen emot sig.
Den förmådde dock ej ändra konungens beslut. Men på 1840—41
års riksdag genomdrev oppositionen, att »Nermanska
regimen» fick följa »Braheväldet» åt. Konungen utnämnde
då sin forne spionchef till landshövding, och ingen kan säga
annat, än att mannen skötte även sitt nya ämbete med
skicklighet.



[1] Apropos hemliga polisen, så har Crusenstolpe berättat ett par
anekdoter, vilka han betecknar såsom »historiska», en etikett, som mer
än något annat är ägnad att dra deras äkthet i tvivelsmål — men bra
gjorda äro de i alla fall. Den ena handlar om en person, vars viktigaste
uppgift ansågs vara att springa med skvaller till Karl Johan. När
mannen blev adlad, föreslog en spjuver till vapen åt honom ett par
förgyllda öron i ljusblått fält. En annan gång var det en lika sarkastiskt
anlagd person, som slog sig i samspråk med en som också ansågs
höra till de hemliga rapportörernas skrå. Man kom då in på
frågan om vad dessa spejare kostade konungen. Vad kan väl en sådan
spion få i årligt arvode? frågade den ene utan att låtsa det minsta om
vad han tänkte om den tillfrågade? »Det lär vara olika», blev svaret.
»Somliga lära ha 4,000 riksdaler banko.» — »Ah kors», inföll den andre,
»kan min herre verkligen leva på så litet?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free