Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl XIV Johan och »allenastyrandet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöjde sig också med att ge de bägge »förbrytarne» en tids
fängelse på Vaxholms fästning och sedan benåda dem.
Konungens misstänksamhet tilltog med åren och
underblåstes av Stockholms stads polismästare, Klas Ulrik
Nerman. Efter Napoleons mönster skaffade sig Karl Johan
även en hemlig polis.
»Bernadotte var», som Levertin så fint träffande säger,
»för mycket fransman för att icke älska de hemliga
rapporterna och hyste fransmannens inbitna tro, att intrigen
är en lika nödvändig rörelsenerv i tillvaron som i en
komedi.»
Hemliga polisen var en institution, som hade rötter även
i Sveriges historia sedan Liljensparres dagar. Nerman blev
chef även för denna hemliga polis, och i denna egenskap blev
»spionchefen», som han kallades, allmänt hatad och fruktad.
Nästan var kväll kom han upp till Karl Johan — och alltid
garderobsvägen. Om någon då var inne hos konungen,
anmälde kammartjänaren Nerman med orden: »Sire, det är
någon här.» Då fick alltid den besökande avlägsna sig och
Nerman komma in.[1] — Nerman var en skicklig och driftig
ämbetsman, men då Karl Johan ville belöna honom med
justitiekanslersämbetet, hade han hela konseljen emot sig.
Den förmådde dock ej ändra konungens beslut. Men på 1840—41
års riksdag genomdrev oppositionen, att »Nermanska
regimen» fick följa »Braheväldet» åt. Konungen utnämnde
då sin forne spionchef till landshövding, och ingen kan säga
annat, än att mannen skötte även sitt nya ämbete med
skicklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
