Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Kapten, teaterdirektör och majestätsförbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan konungen i statsrådet, d. v. s. regeringen,
representerad av de kontrasignerande statsråden. Ingen kunde
förmena honom att göra anmärkningar mot konungens
ansvarige rådgivare. Men han bedyrade också med manlig
stolthet, att nom rättegången avgöres till mitt fall, så skall mitt
huvud falla, ty någon nåd skall av mig varken begäras eller
mottagas». Han hade förut som krigare sett döden i ögonen
i flerfaldiga skepnader och fruktade den icke. I stället hyste
han det hoppet, att, som han säger, »min dödsdag skall bli
födelsedagen för bättre tider åt fäderneslandet». Och
slutligen tillropar han konungens rådgivare och ämbetsmän i
deklamatoriskt patos: »I viljen stödja konungens tron på
en frisinnad mans huvud. Akten er för detta försök och
darren! Ett avhugget huvud är en rund kropp, och I skolen
snart märka, att tronen vacklar på denna grund, liksom
lyckan på sitt klot. I skolen nödgas avhugga flera, på det
hon måtte stå jämnt. Men de skola skakas därunder, och I
skolen, bleka och bävande, falla därifrån. Nu skola de växa
till jättestorlek; deras brustna ögon skola skjuta
ljungeldsflammor, deras blodiga hår skall förvandla sig till ormar,
för vilkas väsande I förgäves skolen söka skyla eder. I
skolen fly till rikets ända, till världens ända, till graven — de
skola följa er dit!»
Rättegången fördes inför Svea hovrätt, och i hela landet
följdes den med spänt intresse. När den anklagade,
eskorterad av vakt, fördes från häktet i stadshuset till hovrätten,
voro Stockholms gator överfyllda av skådelystna, och många
blottade sina huvud till bevis på sin sympati för den modige
kaptenens sak.
Hovrättens dom lydde på halshuggning. Lindeberg
mottog den utan att förändra en min. Med stadig röst yttrade
han efter uppläsningens slut endast: »Jag beklagar Kungl.
hovrätten.» Vilket ådrog honom den tillrättavisningen av
presidenten, att han »här talat slut och på detta rum icke
hade något mer att säga».
Högsta domstolen fastställde hovrättens dom, men Kungl.
Maj:t förvandlade av nåd straffet till tre års fängelse å
Vaxholms fästning. Den dömde vägrade emellertid envist att
mottaga någon nåd. »Jag har», skrev han, »en gång undfått
livets skänk av livets Herre och önskar inför honom ansvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
