Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- Kapten, teaterdirektör och majestätsförbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»majestätsförbrytare» och föreslog, att konungen i nåder ville förordna om
porträttets borttagande. Karl XV lär dock på sitt vanliga
rättframma språk ha förklarat, att han »struntade i saken»,
och tillagt: »Låt gubben sitta!»
*
Så småningom gick det Anders Lindeberg som mången
ann, som haft turen eller oturen att genom en
tillfällighet bli berömd: »Sedan han gick miste om att
halshuggas, har han förlorat all popularitet», sade Love
Almquist och tillade: »Det var synd om mannen; han kunde
hava blivit någonting efter döden.» Än en gång var
visserligen Karl Johan på vippen att låta anställa åtal för
majestätsbrott mot den envise oppositionsmannen, men
kronprinsen lyckades förhindra det. Och så var det slut med
den utsikten för den stridbare kaptenen att vinna
ryktbarhet igen.
En märklig politisk skrift från hans senare år är dock —
det måste erkännas — hans »Bidrag till Sveriges
historia efter den 5 november 1810», där han gör
gällande, att svenskarne borde ha vänt sig mot Ryssland,
samtidigt med Napoleons angrepp på denna makt år 1812.
Om Sverige då uppträtt i Finland med lika stora
stridskrafter, som det sedan sände över till Tyskland, anförda av en
ryktbar fältherre, och marscherat på Petersburg, så skulle
en sådan diversion väsentligt ha minskat Rysslands
motståndskraft mot fransmännen, och kraftmätningen mellan
Napoleon och Alexander kunde ha fått en helt annan
utgång. Men även om så ej blivit fallet, hade Sverige i alla
fall genom kriget ej kunnat förlora mer än vad det förut
förlorat: Finland.[1]
[1] Lindeberg hade glömt eller kände icke till, att vår armé år 1812
helt enkelt icke skulle ha kunnat gå i fält mot ryssarne, därför
att vi saknade pengar — till den grad voro tillgångarna uttömda
genom finska kriget. — Men ett år därefter kunde ju ändå en ansenlig
svensk armé gå över till Tyskland. — Ja tack vare engelska subsidier.
Men Napoleon ville icke ge några pengar alls, då han först erbjöd
Sverige anfallsförbund.
Härtill kommer ett annat motskäl, som Lindeberg tappat bort:
hade vi gått med Frankrike, så hade vi haft England över oss, till
fullkomlig ruin för vår handel och sjöfart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0170.html
