- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
195

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Lars Hierta och Aftonbladet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tegnér, som på äldre dagar blev gallsprängd vid åsynen
av hur föga verkligheten svarade mot hans drömda ideal,
kallade Aftonbladet »svenska folkets bibel». Och under 1840
års riksdag, när han såg tidningspressens allt mer tillväxande
makt, skrev han, att

»nu skall allting räddas genom pressen,
som Capitolium räddades av gässen.»


*



Höga vederbörande sökte taga död på Aftonbladet och
andra misshagliga tidningar med hjälp av den s. k.
indragningsmakten. En särskild ämbetsman, hovkanslern,
hade nämligen i 1812 års tryckfrihetsförordning fått
oinskränkt makt att inställa utgivandet av sådana tidningar,
som han ansåg skadliga på ett eller annat sätt. Det skedde
utan dom och rannsakning, utan att författaren fick veta
varför, långt mindre fick tillfälle att försvara sig. Förr hade
tidningar och tidskrifter vanligen till sist avlidit av
»tvinsot». Nu dogo de merendels av »slag», för att tala med en av
tidens många politiska satiriker. Som motiv för indragning
angav hovkanslern vanligen, att en tidningsartikel var
smädlig till sitt innehåll eller vådlig för allmän säkerhet eller
förgriplig mot utländska makter, särskilt Ryssland. Men även
andra stora och små potentater — inbegripet påven — ansåg
sig hovkanslern böra skydda mot Aftonbladets smädelser.

Regeringen — eller, rättare sagt, den i början ytterst
populäre kronprinsen Karl Johan — hade fått sig denna
befogenhet tilldelad av 1812 års ständer. Indragningsmakten
hade tillkommit dels som en följd av en del tidningars andel
i Fersenska mordet, dels i syfte att förekomma sådana
uttalanden i tidningspressen, som kunde bli farliga med
hänsyn till vår vanskliga ställning gentemot främmande makter.
Särskilt var det ju av vikt, att icke det förbund med
Ryssland, som Karl Johan var i färd med att anknyta, stördes
genom att den allmänna folkstämning, som var emot
förbundet, kom fram i tidningspressen. Så länge indragningsmakten
höll sig till denna uppgift, funno sig även mycket
frispråkiga publicister villigt i att man lade band på det
offentliga ordet. Men när indragningsmakten missbrukades
till att stävja varje kritik av rikets styrelse, så snart den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free