Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ännu mer locka den flyktiga västans begär.» Det är
verkligen läckert och tävlar med hans målning av en härlig
sydländsk sommarnatt: »Månens silverlampa svävade i fästets
mörkblå valv och speglade sig i den slingrande ån, medan
dess magiska sken beglänste de präktiga guldäpplen, som
myste(!) från de mörka, lövrika träden.» Hans schablonmässiga
teckningar av kvinnlig fägring verka oljetryck med
försök att se ut som riktiga »handmålade» tavlor. Läs och
beundra följande: »Var såg man väl ett hår så guldgult, en hy
så mjäll, ett azuröga så tindrande av oskuld och ungdomseld?
Var log morgonrodnadens purpurglans mildare från några
läppar? Var lyste hälsans silversken mera klart från några
tänder? Vem såg denna smidiga växt kallsinnigt?» Nej,
naturligtvis måste det gå den lycklige, som fick skåda all
denna fägring, på samma sätt, som det gick den yngling, vilken
såg en annan av Crusenstolpes undersköna tärnor: »O, huru
lågade hans kinder, huru gnistrade hans öga, huru häftigt
svallade hans blod!» En så skön kvinna värdig kunde endast
den man vara, »vars panna, välvd till umgängeslivets triumfbåge,
bar den dubbla inskriften av konungaynnest och
kvinnogunst».
Typiskt Crusenstolpska äro sådana ideligen förekommande
banaliteter som denna: »Drottningen dignade, skälvande som
ett asplöv och blek som en lilja, tillbaka på kuddarna» eller:
»Blek som en lilja, med tårfyllda ögon, liknande daggdroppar
i kalkarna av en förgätmigej, sökte hon ensamheten.» —
Oäkta är hela högen av smycken, som han styr ut sig
med för att blända, och hans stilblomster äro konstgjorda
pappersblommor.
Det är hatet mot Karl Johan, som är den avgörande
kraften i Crusenstolpes författarskap, och med skäl kunde
konungen själv säga, att Crusenstolpe »förstört hans historia»,
ty den bild, flertalet svenskar fått av den konung, som en
gång räddat vårt land ur försumpningens dy, är faktiskt
mer eller mindre påverkad av den vrångbild, som Crusenstolpe
tecknat med hat och hämndlystnad i sinnet.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
