Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- Oppositionens bravurnummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa än förut, och nu var det Lars Hiertas tur att fälla tårar
— men av glädje.
Till den avgörande kampen på riksdagen hade några av
de främsta particheferna förberett sig genom överläggningar,
som utmynnade i en »koalition» mot konungen, och syftet
angavs i en konservativ tidning sålunda:
»Med koalition
vad är intention?[1]
Jo, abdikation!»
Man skulle överhopa den gamle konungen med så mycket
obehag, att han skulle tröttna och i desperation nedlägga
kronan samt överlämna regeringen åt kronprins Oskar, som
var frisinnad och i de oppositionella kretsarna brukade
betecknas med det förhoppningsfulla namnet »Framtiden».
I själva verket var det dock endast en mindre del av
oppositionsmännen, som ville driva saken så långt. Det stora
flertalet samlade sig kring programmet »Till kamp mot
ministären!» Häftigast riktade oppositionen sitt anlopp mot
den 82-årige justitiestatsministern, Mattias Rosenblad,
som under tidernas lopp utvecklats till att bli urtypen för
en stockkonservativ ämbetsman. Han läste aldrig tidningar,
brydde sig aldrig ett dugg om vad som skrevs mot honom
utan gick sin bana fullkomligt oberörd fram.
Tidningsskriveriet kallade han »en från avgrunden i senare tider
uppstigen oren ande». Men ej nog med hans förstockade
konservatism; han var också starkt misstänkt för att vid
befordringar åsidosätta rättvisa och förtjänst till förmån
för sina släktingar. Ja blotta egenskapen att vara skåning,
såsom han själv, synes ha vägt över andra meriter hos
medsökande. Dock ägde Rosenblad onekliga förtjänster
genom sin outtröttliga verksamhetsdrift samt sitt välgörande
ordningssinne, och — som Trolle-Wachtmeister säger — »om
än bevis ej saknades på förföljelse, väld samt nepotism
från Rosenblads sida, så diktades ändå flera exempel därpå».
För den storm, som bröt lös 1840, måste Rosenblad ge
tappt och avgå från sitt statsrådsämbete, och hans exempel
följdes efter hand av hela raden reaktionära män inom
[1] Syftemålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0219.html
