Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rena händer och hjärtan lyften
till den, som vet vad i mänskan är!
I till den orten
dock skolen lända,
där över porten,
till tidens ända,
det skrevs oryggeligt, det beslut:
Här var går in och går ingen ut.»
»Så kommer han och förlossar eder,
vars makt är såsom hans kärlek stor.
De ögon trötta,
en stund de somna...
de verktyg nötta,
en stund de domna...
En annan stund till ett annat lopp
I edra huvuden lyften opp!
— — — — — — — — — — — —
Då äro torkade alla tårar,
då äro helade alla sår...
Ej mer, på travar av lik och bårar,
med fackla nedvänd och släckt, jag står.
Jag facklan vänder —
och i detsamma
den återtänder
vid livets flamma
och blandar, evig seraf, min ton
i eder lovsång vid ljusets tron.»
»Gröna och stilla dalar!
Blå och skyhöga berg!
Aldrig går ur mitt sinne
edert vänliga minne,
eder livliga färg.
Kyrkor, som liljor vita,
kronan lyfta mot skyn.
Gårdar, som smultron röda,
titta ur åkrars gröda,
blänka från skogars bryn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
