Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vitter storhetstid
- Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inför livets bitterhet fann Johan Olof Wallin ingen annan
tröst än glömskan och resignationen. I sin dikt »Bästa rådet»
säger han:
»Orättvisan tungt dig trycker,
bittra räckas kvalens drycker,
gåtlikt, mörkt du livet tycker.
Jag vill ge dig råd, min vän.
Mänskors orättvisa — glöm den,
och den bittra kalken — töm den,
och den mörka gåtan — göm den,
göm den till förklaringen!»
Lugnet och vilan kom för Johan Olof Wallin först med
döden. En skön och stilla junisöndag 1839, just som
kyrkklockorna började kalla menigheten till gudstjänst, medan
solen sken mild och klar över Odinslunds lummiga kronor,
svävade tempelskaldens själ, fri från dignande trötthet, från
ali tärande oro och skärande disharmoni, till högre rymder.
Geijer skrev strax efter hemkomsten från hans dödsbädd:
»Ett ljus är släckt i Svea rike men ett oroligt, kanske allt
för oroligt bröst även kommet till evig ro. Han är lycklig.»
Tolv år förut hade den hädangångne i egenskap av pastor
primarius i Stockholm talat gripande ord om döden och
förgängelsen vid invigningen av Nya kyrkogården aftonen före
Trefaldighetssöndagen: »I talrike, hit utgångne, den stora
stadens innevånare! Vad gingen I ut till att se?
Gingen I ut till att se och sjunga, huru ’den blomstertid nu
kommer med lust och fägring stor’. Sägen I icke: ’Några
månader äro ännu — och skördetimmen kommer’? Si, jag
säger eder: ’Lyften upp edra ögon och besen marken, ty hon
begynner vitna till skörd!’ Denna mark, som I här sen avröjd
och inhägnad, blir från denna dag en åker för skördar, som
aldrig felslå, som alla år och alla årstider skola giva sin rika
äring. Si, skördemannen håller skäran i sin hand — och allt
kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster på
marken. Intet skonar han ... Unge och gamle, lyften upp edra
ögon och besen denna mark, som redan vitnar till skörd! I
ären skörden; skördemannen är döden. Mogne eller omogne —
av jord ären I komne, jord skolen I åter varda!» Och så
talade han om den nya stad, som skulle byggas upp här åt
dem, vilka för alltid vandrat ut från de levandes stad. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0240.html
