- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
239

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Olof Wallin - Striden mellan gamla och nya skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle bli en stad, »vars murar skola stå trygga, på vars gator
intet rop skall väcka de sovande, och mellan vars grannar
ingen tvist skall uppstå ... Och den stilla staden är ju redan
byggd! Dess våningar stå inredda och vänta på eder. Huru
snart kommen I, utflyttande nybyggare? I veten det ej —
eller viljen kanske ej veta det. Men ack, huru snart skolen I
ej komma! Om få dagar äro många av eder flyttfärdiga; efter
några veckors förlopp torde fleras eder bortgång redan vara
en gammal händelse, som sällan eller aldrig mer omtalas
ovan jord, och om ett eller annat år kanske grönskar torvan
över edra multna ben. Med vad känsla sen I då omkring
eder på denna mark? Veten I, på vilket rum I ären? I stån
ju på edra egna gravar! Och — haven I ej hört klockorna
gå? Haven I ej sett sorgetåget uppträda? Hörden I ej då
ringas till eder gemensamma begravning? Sågen I ej då
begynnas allas eder tillredda jordafärd! Är ock likpsalmen
redan sjungen: vad återstår, om icke att säga några ord vid
graven, den stora graven, innan de trenne mullskovlarna
falla på de andelösa stoften ... Om vi kunde se alla de gravar,
som här, inom ganska få år, bliva både färdiga och fyllda,
så skulle vi ej med likgiltighet blicka omkring oss. Kanske
— du som känner dig i dag så stark och frisk och säll! — är
din egen grav en av de först uppkastade ...»

I denna de dödas stad fick Johan Olof Wallin själv sin
sista boning. Hans gravsten bär som inskrift följande ord,
författade av honom själv:

»Jordens Oro Wiker
för den frid, som varar.
Graven allt förliker,
himlen allt förklarar.»

Striden mellan gamla och nya skolan.



DEN strid, som Thorild öppnat mot Svenska akademien
och den dittills enväldigt rådande franska smaken inom
vitterheten, fortsattes i början av 1800-talet av några
unga män i Stockholm och Uppsala, vilka blivit kallade
fosforister efter tidskriften Phosphoros, som förkunnade deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free