Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
program. Det var känslans och fantasins rätt, som
fosforisterna hävdade gent emot upplysningstidens förståndsdyrkan.
Från den prosaiska, gråkalla verklighetens värld flydde
de unga skalderna bort och dvaldes med förkärlek i
medeltidens romantiska tillvaro med dess ideal av ridderlighet och
svärmisk kvinnodyrkan, med dess fasta tro på det underbara
och dess kärlek till det fantastiska, till romantikens värld.
Därför kallas den tid, som nu gryr inom diktningen, för
nyromantikens. Romantikens »blå blomma», symbolen för
själens längtan och trängtan till en drömd oändlighetsvärld,
spirar upp ur svensk mark. Sitt hemland hade hon i tysk jord,
i den germanska andens inåtvända, av mystik och aning
fyllda stämningsliv. Det var att vänta, att hon icke skulle
kunna sämjas med de från fransk upplysningsfilosofi och
fransk smak härstammande nyttighetsväxter, som dittills
bildat en tät matta på den svenska poesins fält.
Atterbom, den svenska nyromantikens ypperste skald,
ger i sin dikt »Lycksalighetens ö» uttryck åt vad de svärmiska
ynglingarne längtade efter:
»O gåves det en trolldom,
som dränkte all vår nakna verklighet
så djupt i drömbildsvärldens ocean,
att ingen brygga nådde från vår jord
till diktens evigt sommargröna ö — —
jag skulle genast för vad pris som helst
förbyta mot ett sådant drömmeri
mitt vakna liv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
