Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Per Daniel Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitet,[1] så att han, som han skrev, »äntligen i sitt 34:e
år slapp att leva som nådehjon». Det hade nu ock
förunnats honom att komma in i kärlekens land, dit hans
hjärta så starkt längtat. Under långa års väntan på den
sanna kärlekslyckan hade han, tack vare det drömda ideal,
han bar inom sig, förmått hålla sin själ ren från den erotik,
som fläckar den. Från Rom skriver han år 1818: »Med de
ytterst sköna och retande men Messaliniska romarinnornas
omarmningar ämnar jag icke befläcka min själs högre
ideal, ehuru här en varmare luft och en uppeldad blod och
himmel och jord och lockande blickar och allt vad som av det
nya Rom omgiver mig tillropar mig att icke uppoffra
ungdomens snart (jag är nu 28 år!) försvinnande tid för en
tankbild, som blott i min hjärna — och mitt hjärta! —
existerar.» Och i »Lycksalighetens ö» låter han Florio bikta
skaldens eget innersta jag i orden
»Det givs blott tvenne stigar
för skalden till Naturens djup: den ena
är vällustens, den andra kärlekens.
Den ena stod med öppen port — jag stängde
den själv för mig och drog mig till den andra;
men den var slagen re’n i lås förut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
