- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
257

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Johan Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Värre än sjukdomen voro dock de grymma slitningar, som
pinade den olycklige Stagnelii själ. I en elegisk dikt
bekänner han:

»Ingen dödlig som jag brunnit av kärlekens eld.
Dock för en enda, en retande mö mitt hjärta ej klappar,
vid sin triumfvagn en icke i kedjor mig läst.
Hårdare, bröder, mitt öde är: jag älskar dem alla,
alla i féiska band snärja min fladdrande själ.
Varje gungande barm i mitt hjärta väcker begären,
varje strålande blick byter i lågor min blod.»


Att älska en enda, även olyckligt, vore en salighet, menar
Stagnelius, mot det att pinas av otaliga sår:

»Men aldrig min trånad
till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad
jag enslig skall gå,
skall, evigt, gudinna,
lik stjärnan dig se
högt över mig le
och aldrig dig hinna.»


En starkt sensuell natur var han, fylld, som han själv säger,
av »kvalfyllt svallande brånad», och »hans Psyche svävade»,
för att tala med systersonen, »icke alltid med skära
oskuldsvita vingar i höga nejder». Det ohyggligaste var, att hans
erotiska begär slogo sig inåt, togo sig avlopp i fantasins
njutningsvärld. Den ena stunden drömmer han sig på ejderdun
vid sköna sultaninnors bröst. Men i nästa ögonblick ryser
han för lustans blomsterkrönta skålar. Då sjunger han ut,
vad han genomlevat, i strofer sådana som denna:

        »O yngling, rys att smaka
        de blomsterkrönta skålar,
som lustans fé med listig hand dig räcker!
        Begäret håll tillbaka!
        Den purpursaft, där prålar,
förnuftets stråle i ditt hjärta släcker.
        Snart ryslig natt betäcker
        den häpna andens öga;
        till avgrundsbädden driven
        du klagar, övergiven,
och tordönsstämmor svara från det höga:
        O darra! Evigt dödde
den gudaeld, som än i stoftet glödde.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free