- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
261

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»övergiven mitt ibland främlingar och råe». Äktenskapet
gav honom ej heller den lycka, han drömde om på den tid,
då han gick och menade, att »den äkta bondflickan är just
folkvisan i människogestalt». »Folkvisan i människogestalt»
höll väl även vid daglig sammanlevnad måttet i flere
avseenden — Almquist karakteriserar henne ännu 1844 som »en
så varm och fullkomligt renhjärtad människa» —, men i
känslor och tycken voro hon och Love som komna från olika
världar. Därtill saknade hon alldeles förmåga att hushålla
och göra hemmet trivsamt. Hon dyrkade sin man så, att
hon skulle ha kunnat gå i döden för honom, men »att i
vardagslivets småting visa den mjuka lätthet, det omedelbarhetens
behag, som mannen älskade, detta förmådde hon icke», sade
hennes dotter. Men trots att själarnas sympati saknades i
detta äktenskap, så hördes det »aldrig några onda ord eller
uppträdanden föräldrarna emellan utan endast frid och
vänlighet». Också var Almquist med all sin oro i blodet en
stillsam och försynt man i sitt uppträdande. I större sällskap var
han »blyg, tyst, nästan omöjlig». Hans dotter såg honom
aldrig häftig. »Jag trodde därför», berättar hon, »att världen
höll på att förgås, när han en enda gång — med allt skäl —
sade till min bror, att denne burit sig åt ’som ett exekrabelt[1]
nöt’».

*



Efter två års idealiserat bondeliv är Almquist tillbaka i
huvudstaden igen.[2] Hans ungdomsdrömmar ha gått i kvav.
Han förtjänar nu en tid framåt en knapp inkomst med
privatlektioner, kartritning, korrekturläsning och notskrivning.
Men hans vänner göra försök att skaffa honom en anställning,
där hans rika begåvning kan komma till sin rätt, och man
gör honom till rektor för det nyinrättade reformläroverket
»Nya elementarskolan». Han får omkring sig en
lärjungeskara, som med andlös spänning lyssnar till de underbara

[1] Förbannat.
[2] Dit förde han med sig en ung värmländsk bondflicka,
vars skönhet gjort starkt intryck på honom. Han ville nu
utbilda hennes själsanlag. Bl. a. skulle hans värmländske kamrat Gustav
Hazelius undervisa henne i musik. Men Hazelius blev förälskad i sin
elev, och som han själv var gift och var svartsjuk på Almquist,
övertalade han flickan att samtidigt med honom söka döden i Edsviken
en sommardag 1833.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free