Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bistånd i nödens stund: han skall hålla sig fast i det lynnet att
utan avsaknad och smärta kunna umbära Europa.
Detta lynne ’att finna sig stark i fattigdom’ utgör en av
hemligheterna, ehuru ofta förborgad, i svenska väsendet.
Svenska bonden har lätt att vara fattig. Han kan väl arbeta
och även samla, men merendels förslösar han det samlade.
’Svensken lever över förmågan’ har blivit ett ordspråk. Han
är nästan aldrig idog i fransysk eller tysk mening; allra minst
är han sparsam som ryssen eller juden. När utlänningen
hopar penningar för att äga dem, samlar svensken för att
giva ut. Fattigdomen är hans grundtillstånd, förmögenhet
blott hans interim,[1] rikedom en liten lek, som han har för
sig då och då. Utländsk köpman gör gärna lycka i Sverige;
får han medtävlare, så är det åtminstone sällan ibland landets
barn.
Det synes konsekventare att som en flitig och lugn tysk,
jude eller ryss samla för att behålla eller att som fransmannen
och engelsmannen samla för att njuta. Men att samla för att
kasta bort — och det rätt ofta utan njutning, utan avsikt
—, det stöter på en viss orimlighet, det är svenskt. Man gör
så, när fattigdomen är ens natursätt och förmögenheten blott
ett skämt. Man är då icke blott oberoende av penningen —
men, vad mera betyder, man är till och med oberoende av
dess vanligen beräknade frukt: njutningen. Detta skall
ingen utlänning begripa. Men när svensken fattar sig rätt
i denna sin karaktärs hemlighet, har han en styrka, som, ehuru
den till ytan stundom liknar svaghet och lättsinne, likväl är
motsatsen härav och gör honom fri på ett förundransvärt
sätt. Även de, som stundom tillåta sig att le över honom,
studsa härvid tillbaka.
Det första misstag, någon vid denna framställning gör, är
den förmodan, att jag skulle såsom rätt eller nödvändigt påstå,
det svensken just bör utan gagn kasta ut och förslösa vad han
sparat. Nej. Han kan alltför väl behålla det. Men han
bör och skall vara så sinnad, att han kan lämna
det. Han har då makt att när som helst resa sig upp,
lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person och på
intet annat i världen. I sådana ögonblick känner han Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
