- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
275

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också i hela Roslagen. Dessutom har hon flitiga hälsningar
från herr Furumo, och som nu Hans Nåd så ofta sagt, att i
religion och vitterhet ingen rang gäller, så har jag på denna
stora högtidsdag velat göra Hans Nåd en liten glad
överraskning och därföre övertalat Brita att komma in. Blyg är hon
också intet av sig.’

’Så-å! Brita är då ingen diktad, ingen idealisk person.
Jag kunde väl tro det; hon är alldeles för naturlig. —
Men i sanning, Jacques, du tar dig bra stora friheter: det
är din lycka, att jag och du äro så gamla vänner. Men
jag menar likväl du visste, att jag aldrig tyckt särdeles om
den människan?’ — ’Ja, Hans Nåd, men den rätta Brita
är på långt när icke så tvär och otrevlig, som hon var emot
herr Furumo på kvarnen. Kanske har hon nu blivit muntrare
och litet mer uppiggad, se’n hon blev gift. Men en fördömd
rospiggska talar hon alltjämt.’ — ’Nå ja, låt henne då bli kvar.
I morgon har jag, min själ, lust att pröva, om hon verkligen
är så stark i balanserkonsten och ekvilibristiska övningar,
som hon är utropad.[1] Ja, som sagt: låt henne då sitta, efter
hon en gång kommit in! Men det säger jag dig, Jacques, att
skulle också den andra ’vildnarcissen’ — jag menar den
gemena Widebeckskan — komma åkandes med sina glasaskar, så
visar du henne genast på porten. I mitt hus får hon inte sticka
sin fot.»

*     *
*



Den som skrivit något sådant som »Det går an» ansågs
utan vidare dömd som ungdomsledare. Man hade också den
anmärkningen mot Almquist, att han vårdslösat sin
lärarbefattning till den grad, att han skrev skönlitteratur och läste
korrektur under lektionstimmarna. Han måste taga avsked
från sin rektorsbefattning. Även på den prästerliga banan
lågo naturligtvis hans åsikter om äktenskapet honom i fatet.

[1] Syftar på en åtminstone i någon mån otrolig episod i »Skällnora
kvarn», då den sjuttonåriga Brita räddar det spannmålslass, hon kör
efter en halvskenande häst, från att stjälpa i en skarp sväng och störta
ned i en bäck. Enligt Almquists beskrivning springer den käcka
flickan just i rätta ögonblicket upp på ledstången till bron över bäcken,
kilar i denna lindansarställning i kapp med den galopperande hästen,
under det hon på en gång sköter tömmarna och stöder det lutande lasset,
så att det ej tar överbalansen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free