- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
277

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— skrev P. G. Ahnfelt — »att se, hur alla litteraturens korpar
slogo ned över den fallnes kadaver, hackande det bit för bit.»
Med allt skäl skrev också Fredrika Runeberg, Johan Ludvig
Runebergs maka, till en vän: »Och så triumfera de
åsnorna — jag kan ej bättre säga — och begripa icke, att de
borde gråta blodiga tårar över den vanära, som träffat ett
av deras grannaste namn!»

Men så oförsiktig som Almquist alltid varit med att slunga
djärva, chockerande yttranden kring sig, var det inte svårt
för hans belackare att påpeka, att det har han sagt, och det
har han sagt. Kort före katastrofen yttrade han t. ex. i ett
sällskap, att »om man mördar en gammal usling och girigbuk
samt använder pengarna till goda ändamål, så gör man
därmed intet illa».

Vad nu själva skuldfrågan beträffar, så tala sannolikhetsskäl
snarast för att pigan, som vid flere tillfällen varnade
den gamle procentaren för arsenik i mat och dryck och
påstod, att Almquist lagt dit giftet, själv arrangerat alltsammans
på uppdrag av anhöriga till von Scheven. Deras mening var
dock ingalunda att förgifta sin gamle släkting utan endast
att göra Almquist misstänkt och beröva honom sitt inflytande
över Scheven.

Men varför rymde Almquist då, om han var oskyldig?
Härpå har han själv svarat bl. a., att han ämnade
återvända hem, så snart hans oskuld kommit i dagen — men
i rannsakningshäkte ville han icke sitta.[1]

*



Den landsflyktige skalden kommer över till Amerika och
irrar där omkring under ett mångfrestande liv, än som
språklärare, än som tidningsman. Men hur längtar han ej efter de
sina därhemma! År 1857 skriver han från det stora landet
långt borta i väster till sin hustru: »Älskade Maria! Jag
skriver detta brev i ett slags förtvivlan, emedan det är nu så
gruveligen länge sedan jag fick något brev från eder! Har
ni alldeles övergivit och glömt mig? — Ni ha ändå några
vänner omkring er; men jag har ingen. Ack, om ni visste,
hur tungt det kännes! Har någon ny olycka, någon stor

[1] Se Ernst Almquists diskussion av detta problem i hans bok »C. J. L. Almquist».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free