- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
293

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lät vänta på sig för länge. Och på sommaren 1803 inträffade
något, som riktigt sänkte tjuguåringens aktier bland hans
anhöriga. En vän till familjen Geijer hade rekommenderat
honom till en kondition i ett förnämt hus. Men nu fick den
faderlige vännen ett brev från den högt uppsatte mannen
av innehåll, att anställda efterforskningar vid universitetet
hade givit vid handen, att Erik Gustav Geijer ansågs vara
»en yngling utan stadga». Troligen syftade detta hårda
omdöme på att han var en av Höijers mest intresserade
lärjungar och därför misstänktes för »revolutionära idéer».
»Det var» — skriver Geijer i sina »Minnen» — »min första
erfarenhet av vad namn och rykte ville säga. Jag tyckte mig
utpekad för hela världen. Mitt hela väsende kom i uppror
för att avskudda den oförtänkta namnkunnigheten genom
förvärvandet av en bättre. Så grep jag till pennan och skrev
Äreminnet över Sten Sture den äldre
, till tävling i
Svenska akademien år 1803.

Rädd och med största hemlighet gick jag till verket. Jag
visste ej ens, då tanken uppstod, vilket prisämne var utsatt
för året. Det skulle stå i Post- och inrikes-tidningarna, vilka,
efter att ha gjort sin rund i socknen, stannade i prästgården.
En augustiafton vandrade jag med mitt bekymmer åstad dit
och begärde, under någon förevändning, av komministern att
få se, vad som kunde vara övrigt av tidningarna för året. Han
drog fram en gammal bordslåda, där, bland ostskalkar och
brödbitar, en bunt mer och mindre fullständiga numror var
instucken, lyckligtvis ibland dem den jag sökte. På vägen
hem erfor jag först vad det ville säga att gå havande med ett
vittert foster. Tidningsbladet blev mig ordenteligen tungt i
fickan. Mina tankar voro alla liksom på flykt. Mig tycktes
jag sökte dem, medan fötterna, under en sent på kvällen
fortsatt vandring, stötte mot stock och sten. Jag kunde ej sova.

Följande dagen slog jag upp och läste under ångest och
suckan, i Dalins Svenska Historia, som (defekt) fanns i huset,
vad som rörde min hjälte. Det var alla mina källor. Jag vet
mig aldrig läst någon ting så hårdsmält; och likväl skulle
därav utdragas den aldrafinaste saften av en doftande
vältalighet. Det var ett arbete! Lycka att den gamle
riksföreståndaren ej känt det ännu i sin grav!

Sedan man någorlunda kommit till rätta med ämnet, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free