Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ej ringa svårighet att få det på papperet. Min far var en
sträng hushållare med sådant. Jag måste erkänna, att jag
hemligen och olovligt tillgrep, vad jag behövde. Jag gömde
mitt rov i ett gammalt tomt väggursfodral; dit också Sten
Stures äreminne, allt som det skrevs, ark efter ark,
nedsteg. Att bibehålla hemligheten var ej lätt i ett hus, där alla
voro vana att veta om varandras göromål. Likväl lyckades
det mig utan förtrogen; och en vacker afton sänkte jag med
darrande hand och klappande hjärta mitt arbete, renskrivet
och häftat, omslaget och förseglat, för sista gången i den dunkla
gömma, varur det med nästa morgonrodnad skulle avgå per
post till Parnassens höjder. Det kunde hemma ej inskrivas
i postboken utan att väcka uppmärksamhet. Jag bemäktigade
mig därför, sedan postgumman om kvällen bortgått, hemligen
nyckeln till postväskan, rodde ensam, tidigt följande
morgonen, över Klara älv till nästa postgård och fick sålunda mitt
paket inskrivet och avsänt. Hösten tillbragte jag hemma.
I början av december månad slår mina ögon en uppmaning
i tidningarna till författaren av Äreminnet över Sten Sture
den äldre, med valspråket: Non civium ardor prava
jubentium etc. att giva sig hos Svenska akademiens
sekreterare tillkänna. Min syster frågade mig, varför jag blev så
röd i ansiktet av avisorna. Obekant med de akademiska
formerna, visste jag knappt, om denna uppmaning betydde gott
eller ont. Emellan bävan och hopp besvarade jag den.
Följande postdag underrättade mig ett brev från Hr
Landshövdingen Rosenstein, att Svenska akademien tilldelat mig sitt
stora pris. Jag störtade med det öppna brevet i hand
in i mina föräldrars rum. Deras överraskning var stor
och i början stum. Min goda mor slöt mig till sitt
hjärta, mina syskon omfamnade mig. Alla husets vänner
jubilerade. Om min åldrige vän och välgörare berättade
man mig, att han, vid emottagande av underrättelsen
tidigt en morgon, genast gick in till sina bröder (gamla ogifta
officerare, såsom han själv), satte en stol uppå bordet, sig
själv på stolen och med hög röst förkunnade min ära. Min far
minns jag aldrig ha smekt mig. Vårt förhållande till honom,
ehuru kärleksfullt, var dock alltför genomträngt av den
djupaste vördnad för att vara förtroligt. Denna dag, då vi en
gång tillfälligtvis möttes, sträckte han ut sin hand och tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
