- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
313

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det själfullaste inom svensk musik! Vår störste
historieskrivare är också en av våra yppersta viskompositörer.

Geijer skrev en gång om sig själv: »Filosofi, historia,
vältalighet, poesi, musik — det är de fem fingrarna på min hand,
vilka jag i ärlig slöjd uppövat, och av vilka jag ej vill
uppoffra någon, ej ens lillfingret.»

*     *
*



Är 1834 blev biskopsstolen i Karlstad ledig, och många
krafter voro då i rörelse för att draga Geijer över i kyrkans
tjänst. Det låg mycket lockande för Värmlandssonen i tanken
på att få återvända till sin hembygd och särskilt till det kära
Ransäter, som just hörde till Karlstadsbiskopens prebende.
Det låg också något lugnande i utsikten att äntligen
ekonomiskt kunna komma på grön kvist. Men han kunde icke
förmå sig att överge sitt livsvärv, historieskrivningen. »Jag kan
ej bli det otrogen», sade han. — Skada bara, att han icke intog
samma fast avvisande hållning gent emot det politiska livets
lockelser. Det är de politiska striderna, som utan tvivel bära
största skulden för att hans historiska verk aldrig blevo
fullbordade. Men Erik Gustav Geijer var heller ingen riktig
arbetshäst. Han behövde omväxling. »Jag har egentligen»,
sade han, »en tjuvpojksnatur i mig, som måste bryta ut på
ett eller annat sätt.»

De politiska striderna tärde emellertid på hans sinnesro.
Under 1829 års riksdag utgjuter han sina bittra känslor i strofen

»Tanke, vars strider blott natten ser,
toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny,
toner till eder, till er vill det fly.»


Till sin politiska uppfattning var Geijer ursprungligen
konservativ. Det tal, han höll i Uppsala vid den lutherska
reformationens trehundraårsjubileum år 1817, var så olikt som
möjligt det, som hans ämbetsbroder och vän Tegnér samtidigt
höll i Lund. Tegnérs tal, som gnistrade av snille, var avgjort
fientligt mot tidens reaktionära strävanden. Det var så
självsvåldigt hållet, att Geijer skämtsamt ogillande tyckte,
att det smakade av att ha blivit skrivet vid punschbålen. Men
Tegnér replikerade genast, att det var bättre att få sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free