- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
317

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Om aristokratfördömandet i svenska historien». Striden fördes
med stor bitterhet å ömse sidor, och på den känslige Geijers
hälsa och arbetskraft inverkade den direkt nedbrytande.

Onekligen kom Fryxell på Geijer med åtskilliga misstag,
ensidiga omdömen och andra svagheter, till en del beroende
på Geijers orakelmässiga språk. Men när han kallade Geijers
»aristokratfördömande» för »ett opassande folksmicker» och
talade om hans »slängar åt högre och slängkyssar åt lägre
samhällsklasser» såsom en följd av Geijers övergång till det
liberala lägret, hade han lämnat de sakliga argumentens mark.

*     *
*



För en sådan friluftsnatur som Geijer var det myckna
skrivbordsarbetet ohälsosamt. Hans hjärtverksamhet tog
skada, och hans lynne blev retligt. På våren 1846 tog han
avsked från sin professur: »Nu är det slut med mig», sade han.
»Jag har ingenting att säga mer.» Till en vän, som
förmanade honom att hålla diet, yttrade han: »Bah, jag frågar
icke ett sågspån efter detta livet. Jag har ingenting mer att
göra här. Jag behöver gå uti en högre skola.» Men han sade
det utan bitterhet; och när han blickade tillbaka på sin levnad,
kände han en innerlig tacksamhet för allt det goda, Gud
beskärt honom.

Ännu hade han dock litet kraft till övers för sitt kära
historiska författarskap, och för att fullfölja sina forskningar i
Riksarkivet flyttade han över till Stockholm. I början tycks
ombytet ha gjort honom gott, men efter en tid började hjärtat
krångla igen. Han kände en underlig beklämning över bröstet
och smärtor i hjärttrakten. Krafterna avtogo. För en så
verksam ande var det en svår prövning att vara dömd till
overksamhet. Oroligt vankade han av och an, och hans lynne
blev allt retligare. Hans Anna Lisa led därav, så att hon på
ett par veckor åldrades mer än förut på ett par år.

Slutet kom hastigare, än man väntat. Den 23 april 1847,
just som den nedgående solen föll in genom fönstret i Erik
Gustav Geijers boning och S:t Jakobs klockor började klämta
till aftonbön, lämnade hans en gång så kraftfulla ande det
jordiska, så lätt som när ett barn inslumrar. Ett oskuldsfullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free