- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
319

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av den gamle Rudbeckianen Björner. Där läste Esaias Tegnér
för första gången med blossande kinder den fornisländska
sagan om Fritiof den djärve.

Branting kom snart under fund med att pojken var alldeles
för god för att sitta på ett fogdekontor och skriva siffror.
Nu var det så, att Esses äldste bror, den snälle, präktige Lars
Gustav, var informator hos en kapten Löwenhielm
Malma bruk vid Norsälven. Till honom skrev Branting och
frågade, om inte den fattige lille Esaias skulle kunna få
komma dit och få ett hem samt läsa tillsammans med de små
Löwenhielmarne.[1] Löwenhielm hade emellertid själv en stor
barnskara att försörja och ägde inte mer, än vad han och
familjen behövde, men han hade inte hjärta att säga nej.
Och han fick verklig glädje av att se, med vilken begärlighet
trettonåringen drack ur vetandets källa. Det stod inte länge
på, förr än Esse hade tagit igen, vad han under ett par år
försummat. Främmande språk lärde han, som om de varit
hans modersmål. Och i hemlighet satt detta underbarn och
skrev vers.

På sommaren 1797 flyttade Lars Gustav till brukspatron
Myhrman
på Rämens bruk i nordöstra Värmland, på
gränsen mot Dalarne. Han skulle undervisa barnen i hemmet



[1] När Tegnér år 1827 såsom biskop i Växjö gjorde en resa till
hemtrakten, träffade han sin gamle välgörare Branting och fann med
ledsnad, att denne på ålderns dagar hade det smått och bekymmersamt
till följd av för stor hjälpsamhet mot andra. Ett par år senare, när
Tegnér vistades vid riksdagen, fick han från Branting själv
underrättelse, att denne måste göra konkurs. »Det skär mig i hjärtat», skrev
Tegnér vid denna nyhet till sin hustru, »att min gamle 75-årige
fosterfar skall vara i en sådan belägenhet och jag icke kan hjälpa honom.»
Några veckor därefter kunde han dock sända den gamle det belopp,
som behövdes för att rädda hans bo från att gå under klubban. En
del av pengarna tog Tegnér av egna medel, en del hade Fritiofs-skalden
tack vare sin popularitet lyckats få ihop bland vänner och
bekanta. Det var icke sista gången, som Tegnér hjälpte den gamle
»fromme och rättsinnige» befallningsmannen på Frykerud. År 1824
hade skalden även hjälpt Brantings äldsta dotter, som var änka och
levde i stor fattigdom i Göteborg. I ett brev, som Tegnér för hennes
skull skrev till biskop Wingård i Göteborg, kallar han Branting sin
förste välgörare, fast han tillstyrkt Tegnér att studera, »varmed»,
tillägger han med vemodsfylld humor, »han utan tvivel mente väl, ehuru
jag själv varit bättre belåten, om jag efter min första intention blivit
kronolänsman».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free