- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
324

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återkom ständigt; och man visste lika litet gången av hans
tankar som solstrålens väg genom löven. Ty allt vad han sade,
blänkte. Han föreföll mig såsom ett naturväsende, såsom en
grann fågel, såsom en genius med glänsande vingar. Jag har
ej känt någon, om vilken man med mer skäl kunnat säga,
att han var en ögonblickets varelse. Han var ögonblickets
genius. Ingen har så fångat det som han; dess finaste
färgdoft, dess flyktigaste glans fästade han ögonblickligt i en
bild, som fick diamantens ljus och färgskiftning. Därav det
friska, det evigt nya i hans skapelser.»

Tegnér och Geijer kunde aldrig riktigt finna varandra.
År 1822 anförtror Tegnér t. ex. en vän: »Den stora
skiljaktigheten i vårt sätt att se allehanda har ända ifrån barndomen
gjort vårt ömsesidiga förhållande, om icke fientligt, likväl
ganska spänt.» Men »Geijers stora förtjänster kunna icke
av någon opartisk nekas: han är dagens man, och det beror
blott på honom själv att bli tidevarvets». I ett annat brev
vid samma tid säger han: »Mig har det åtminstone länge
förekommit, som i fråga om rent, härligt, naturkraftigt geni
Geijer stode främst av hela det yngre släktet.» Och två
år senare skriver han: »Jag har ofta disputerat med honom,
men jag har intet ögonblick upphört att högakta honom
och erkänna hans överlägsenhet.» På tal om Geijers »avfall»
kallade Tegnér honom för »den utan fråga snillrikaste och
ärligaste man, som lever i Sverige».

*     *
*



Kort efter sin promotion hade Tegnér blivit docent vid
Lunds universitet. Fästmanstiden hade haft både glädje
och sorger med sig. På våren 1805 hade han haft en del gnabb
med sin Anna. Egentliga anledningen var Tegnérs svartsjuka
över att hon väl mycket uppvaktades av en annan kavaljer,
en ung bruksman. »Men», skriver han till en vän i ett
ögonblick av missmod, »man bör blunda och tro sig lycklig.» Och
han fortsätter: »Ehuru jag håller ganska mycket av Anna,
är jag likväl icke säker, att hon som hustru skall göra mig
lycklig. Därtill fordras mycket annat än blott kärlek. Det
är i sig själv ett stort vågspel att vid mina år, då man är blind
av passion och för övrigt icke kan ha samlat stor erfarenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free