Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lantvärnssången »ljöd som en stormklocka genom alla
fosterländska bröst». Toner på en gång så trotsiga och sköna
hade man förr ej hört från den svenska lyran.
Men det hopp om seger, som Tegnér i denna dikt uttalat,
blev gäckat. Då sjöng han ut sin sorg i sången »Svea», med
vilken han tävlade i Svenska akademien år 1811. I verser,
flammande av ungdomlig harm och genomdallrade av en
ädel själs smärta, talar han straffande ord till det folk, som
ändå är honom så kärt:
»Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer,
ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.
Dig söver smickrets röst; hör sanningens en gång!
En annan sjunge fritt till våra tiders heder
om våra nya ljus och våra milda seder;
i yppig vilas famn han fritt förakta må
de hjältedar som flytt, den kraft han kallar rå.
För sorglös njutning född, för lekar blott och löjen,
han läspe tidens lov och fire dagens nöjen.
Envar sitt lynne har. Jag älskar dig ej, tid,
som smilar över oss i falsk och veklig frid.
Mig gläder stormens sus och fädrens stora minnen;
jag älskar deras mod och deras höga sinnen,
då Nordens son ej än tog andras seder an
och njöt, vad jorden gav, och tålte som en man.
— — — — — — — — — — — — — — —
Vad yra fattar dig? Du säljer utan blygd
ditt fria självbestånd, din ära, ja din dygd
för tomma njutningar, från fjärran stränder förda,
som suga landets märg och sinnets krafter mörda;
du härmar oförsynt och glömskt av fädrens lag
all Söderns veklighet och saknar dess behag.
Naturen lede dig! Hon gav för skilda zoner
åt sederna sin färg, åt språken sina toner.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Se kring dig! Flammande kring fjällen fästet svänger,
utöver forsens svall förvägna klippan hänger,
och skogen, vart du går, omgjordande din stig,
står hög och allvarsam och blickar ner på dig.
— — — — — — — — — — — — — —
Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
