Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vitter storhetstid
- Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot vilken fiende den är avsedd att utgöra en varning och
maning:
»Säker hand och säkert öga!
Ingen vet, vad villebråd vi få,
om det en gång börjar snöga
stormande utur nordöstlig vrå.
Högt är då det spel vi spela,
vilt går jakten ifrån trakt till trakt.
Dubbelt farligt då att fela,
men ock dubbelt skön den vilda jakt!»
Med sin »Svea» slog Tegnér fullständigt igenom som skald.
Den trängde djupt i svenska sinnen, och med den vann han
Svenska akademiens stora pris.
Enligt sägnen diktade han den berömda sången en sommardag
1811, då han var hemma på Rämen för att vila upp sig
och leva ett sunt bergsmansliv. Han kom då en dag överens
med tre av bröderna Myhrman att, såsom raska bergsmän
anstod, själva köra sitt järn till Filipstad.[1] Klockan två på
natten stodo de upp och spände för sina lass, och sedan bar
det i väg till fots bredvid lassen den fyra mil långa vägen.
Medan den unga skalden så vandrade där bredvid föran i den
tysta vackra sommarnatten fram genom höga, allvarliga
furuskogar, utmed klippbranter, som hängde hotande utöver
den brusande älven, framväxte rad för rad i hans själ ett
skaldestycke, där järnets klang i berglagskärran smälte
samman med tallarnas sus och forsens dån.
* *
*
Året efter »Sveas» tillkomst blev Tegnér professor i grekiska
vid Lunds universitet, vid blott 30 års ålder. Hans karriär
gick alltså betydligt snabbare än Atterboms och Geijers.
Med liv och lust ägnade han sig åt sitt lärarkall, och tack
vare den utsökt fina, estetiskt verkningsfulla teckning, han
som föreläsare gav av Greklands skalder, blev grekiskan nu
ett ämne på modet. Låt oss höra, hur en av hans lärjungar
skildrar honom som föreläsare! Det är den vittre prosten
P. G. Ahnfelt, som har ordet:
[1] Gamle brukspatron hade dött för ett par månader sedan, och änkan,
söner, döttrar och svärsöner ägde bruket gemensamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0333.html
