Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från denna tid är också den skämtsamma dikten »Halkan».
Gatan är hal som is, och skalden betraktar med pojkaktig
humor »världens gång utför sitt fönster»:
»Se, där går en stjärnprydd herre.
Aj, hans nåd, han föll omkull.
Hela himlens här, dess värre,
rullar i den låga mull.
Kryp och bocka,
plocka, plocka
himlakartan åter full!
Unga sköna! foten slinter,
akta — ack, re’n är det skett!
O, vad rosor i vår vinter,
o, vad liljor himlen gett!
Stackars tärna,
rodna gärna!
Res dig, jag har intet sett.
— — — — — — — —
Ers högvördighet, predika
ej om Adams fall så torrt!
Se, där ligger doktorn lika
som de andra innan kort.
Doktorshatten
far för katten;
grip den, lärdomen blås bort.
Vilken diger fru på moden!
Det blev jordskalv, om hon föll.
Ve, där ligger slaktarboden;
Gud ske lov, att gatan höll.
Mutter fryser.
Hu! jag ryser;
stackars gumma, hur du föll!
— — — — — — — — — —
Dock — jag vill ej stå här länger,
mina bröder till förfång.
Ut ibland dem jag mig tränger;
ännu är dock dagen lång.
Men till natten
slår jag vatten
över gatan än en gång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
