Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av de dikter, som voro ämnade att utgöra fortsättningen
på »Jätten Finn», blev aldrig mer än en skriven. Det var
sången om »Gerda», den stolta jättedottern, som upptänder
en så häftig kärlek hos den unge kämpen Axel Hvide, att han
följer henne in i berget, där han får skåda all jättevärldens
härlighet. Den måltid, hon bjuder honom, skildras med äkta
episkt välbehag:
»rågbröd, växt på svedjeland,
fint och vitt som Gerdas hand,
smör så gult som en ranunkel,
vildsvins-skinka, röd och dunkel,
urens bringa, björnens bog
och en orre, fälld i skog,
bäst han öm och hänryckt spelar —
lycklig den hans öde delar! —,
smultron se’n på silverrund,
rodnande som Gerdas mund;
som dess barm, så pöste gräddan,
och i stjärten bet sig gäddan;
duvan bjöd sitt blåa ägg,
ostronet sitt salta skägg.
Men bredvid i blanka muren
satt en krän, av silver skuren.
’Vid är källarn’, Gerda sad’,
’går inunder land och stad
ända ut till söderlanden’;
och, när blott hon vred med handen,
vinet, hett som sommarsol,
klart som norrsken upp vid pol,
sprutar lustigt fram och faller
i högfotade kristaller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
