Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflexionsdikt som detta »vårt gustavianska Pantheon» torde
ej något annat lands vitterhet kunna uppvisa, även om det
måste konstateras, att Tegnér målar tjusarkonungen och
hans tidevarv i för ljusa färger och som motsats därtill
tecknar frihetstiden alldeles för svart.
När Tegnér skrev den dikten, hade han nyss genomgått
en svår själskris. Återigen var det våldsamma erotiska
passioner, som rubbat jämvikten i skaldens själ. De hade
invecklat honom i ett förhållande, som för hans bottenärliga
natur måste kännas såsom en förnedring och en lögn mot hans
bättre jag.
I början av 1830-talet kom till Växjö en nittonårig skönhet,
som hette Emili Ulfsax. Hon blev gift med en läkare
vid namn Selldén. Men för äktenskaplig trohet var hon
inte danad. Snart hade hon en passionerad beundrare i den
51-årige Tegnér, och hon var inte likgiltig för den
världsberömde mannens hyllning. I tre års tid varade förhållandet
mellan dem. I ett märkligt brev till sin »biktmoder» skriver
skalden på hösten 1836: »Nu har jag äntligen tagit mitt
parti och ryckt mig ifrån ett förhållande, som passade illa
för min ålder och min belägenhet i livet. Men sådant sker
icke utan uppoffring och strid, och det hjärta, som sålunda
skall slita sig löst, blöder länge och ärrar först — i graven.
Vingarna falla av livets fjäril, och endast den vidriga
kålmasken står kvar. Detta är dock icke det värsta; men
obeskrivligt bittrare är den känsla att nödgas förakta vad man
älskat, att finna intrig, koketteri, ett varmt blod och ett kallt
hjärta i stället för kärlek, att märka, att endast fåfänga,
sinnlighet givit vad man trott sig emottaga av ett innerligen
hängivet och kärleksfullt hjärta.»
Men trots allt, trots att han numera föraktade henne,
behövde han dock bara se henne, för att lidelsen åter skulle få
makt med honom för flere dagar. Ännu år 1839 utbrister han
i ett förtroligt brev: »Fy, att jag skall vara en sådan gammal
narr, och det för en människa som så litet förtjänar det av
mig!» Mest av allt skar det honom kanske i hjärtat att se
andra tillbedjare vinna hennes gunst.
Tegnérs erotik var alltid förenad med ett behov av
honom att få anförtro »sitt väsens oändliga sorg» åt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
