Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom arbetande kontrasten slutligen sönderbrutit hans
väsende, och denna härliga stjärnas ljus skulle släckas i dimman
av en genom honom själv med ryslig aning profeterad inre
förvirring.»
Fredrika Bremer, som lärde känna Tegnér först då han
var en bruten man, sade gripande vackert om honom:
»Det skönaste, det största hos honom var kanske den
självfördömelse, han stundom lät gå över sig själv, hans
uppblick till det som var över honom i helighet, i snille.»
Själv har skalden en gång på äldre dagar karakteriserat
sig själv i det underbara poemet »Den döde» med orden:
»Ombytlig, lättrörd, barnslig, misstänksam
han svärmade igenom livet fram
— — — — — — — — — — —
nu glad som gudar i Olympens sal,
nu dyster, mörk som de fördömdas kval,
en evig yngling med en evig trånad,
en from, en öppen, och likväl en grånad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
