- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
381

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Ludvig Runeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»duvan», som blev föremål för två »furstefalkars» passionerade
kärlek och efter växlande öden blev den enes brud, trots att
hans moder sökte skilja dem åt.

Året 1844 bragte ett nytt episkt diktverk, »Kung
Fjalar
», med ämne från vikingatiden. Den segerrike fursten,
som litar blott på sin egen viljas kraft, blir på höjden av
makt och ära spådd av en siare, att han

»skall se en dag, när fläckad av brott hans ätt
slocknar i blygd, hans son, den ende,
sluter som brud sin syster i eldad famn».


Detta vill Fjalar förhindra genom att offra sin älskade
dotter och låta sänka henne i havet.

Så går tiden, och Fjalar blir gammal och skröplig, men hans
son Hjalmar vinner rykte genom krigiska stordåd. Nu är han
på hemväg efter att ha segrat över andra kungasöner och för
med sig som segerpris den sköna kungadottern Oihonna.
Med henne har han rett bröllop på skumvälvt hav. Stolt
väntar honom hans gamle fader, och övermodiga ord talar
den gamle till siaren, som så föga förmått förutse framtida
öden. Skaldens lögnaktiga förutsägelse skall nu sonas i blod.
Men siaren ber konungen att vänta med hämnden, tills
Hjalmars drakar nått hemlandet.

Knappt ha dessa ord uttalats, förrän Hjalmar uppenbarar
sig och förtäljer sitt olycksöde: hans brud, den sköna Oihonna,
har visat sig vara hans syster. Som liten flicka hade hon blivit
räddad av en fredlös rövare och sedan upptagits som
fosterdotter hos den konung, vars söner Hjalmar nyss besegrat.
I sin blygsel ville hon dö för Hjalmars hand, och så har
också skett. Nu sänker den unge fursten stålet i egen
barm. Då måste den gamle Fjalar erkänna sig besegrad av
högre makter:

»’Er är segern’, talte han, ’höge gudar!
Jag är straffad vorden, jag prövat er.
Vad är mänskan, att mot er hon stormar!
Stjärnor like, i onådd rymd
len I genom molnen av jordens öden,
dem i lek en fläkt av er vilja styr.’»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free