Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de svaga och värnlösa, vilka ej förmå att själva rädda sig
undan våldet, och för att värna om sin fäderneärvda frihet
mot despoten. Det är därför vi än i dag kunna helt leva med,
känna med den här, »som frös och svalt och segrade
tilllika».
Ett träffande uttryck för det vackra i ett sådant krigarvärv
ger Runeberg i följande lilla dikt:
»Till en bondes koja kom en krigsman,
tung av år och vandrande på träben.
Bonden fyllde lugnt ett glas åt honom,
bjöd och talte till den gamle knekten:
’Fader, säg, hur var det dig till sinnes,
när i striden fiender dig omvärvt,
skotten knallade och kulor veno?’ —
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
’Såsom dig, när någon gång om hösten
blixtar kring dig ljunga, hagel vina
och du bärgar tegen för de dina.’»
»Mer än leva fann jag var att älska,
mer än älska är att dö som denne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
