- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
391

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Zacharias Topelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Zacharias Topelius.



I ÖSTERBOTTEN har det svensktalande Finlands
klassiska skönlitteratur sin vagga. »I högan Nord», i Uleåborg,
såg Franzén först dagens ljus. I det bördiga södra
Österbotten föddes Choræus. Jakobstad är Runebergs hem. Och
på Kuddnäs gård nära Nykarleby föddes Zacharias Topelius
anno 1818. Hans far, som var läkare, hade både judiskt och
polskt blod i sina ådror. Det var en präktig och begåvad man,
duktig i sitt fack och mångsidigt intresserad, särskilt för
naturen. Hans hustru var en fin och varmhjärtad kvinna.

Det var ett härligt liv, Zache och hans syster förde ute på
den gamla hemtrevliga herrgården. Där fanns så mycket
som satte fantasin i rörelse, och Zache var bara sju år gammal,
när han började skriva vers och sagor. Ett av hans roligaste
nöjen var att åka i kälkbacken. Han hade en överdådigt
bra kälke, som han döpt till Moppe. Med den for han förbi
alla sina lekkamrater. En gång hann Zache upp smedens
pojke, Josua, fast denne hade långt försprång med sin kälke
Flinken. Snön yrde om bägge kälkarna, så att pojkarna
ingenting kunde se, och just där vägen svängde vid branten av en
klyfta blev det sammanstötning med den påföljd, att Flinken
och Josua tumlade ned i klyftan. Där blev Flinken liggande
med avbrutna medar och Josua med bruten arm. Men inte
ett ord till förebråelse från smedspojken. Han tyckte bara,
att Moppe var då verkligen en makalös kälke, som kunde
hinna upp Flinken, fast denne hade så långt försprång.

När Zache berättade detta för sin far, sade doktorn: »Ja,
nu ligger Flinken där med brutna medar. Var skall Josua
nu få sig en kälke igen?» Då började det arbeta i huvudet på
lilla Zache. Och efter tre dagar hade han kommit överens med
sig själv. Då gick han till Josua, där han låg med sin avbrutna
arm, och gav honom den bästa medicin, han kunde få: sin
egen älskade Moppe, sin stolthet, sitt allt.

Men när Zache berättade det för sin far, såg pojken en tår
i hans öga: »Rätt så, min gosse», sade han ömt. »Alltid ditt
samvete, alltid din plikt, om det ock skulle ske med blödande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free